Jag har varit på en och en halv charterresa i mitt liv. Den första, som jag räknar som halv, bar iväg till Zakynthos med Nikos. Det var en liten avstickare medan vi bekantade oss med Grekland.
Vi lämnade ön kvickt, stukade och rädda. Engelsmännnen gillade oss inte alls. Efter tre dagar av systematisk förföljelse och utpekade som homosexuella italienare bevag vi oss till Aten istället.
Zakynthos del 2 - Återkomsten
När jag kommit hem till Sverige från Aten igen tog det tre dagar, sedan kastade jag mig på planet till Zakynthos igen för att vinna tillbaka min före detta flickväns hjärta. Intåget på bargatan gjordes på en gul vespa bakom en stor svart man som hette Bubba och sålde cd- skivor på stranden och som jag bekantat mig med på bussen mellan Aten och Zakynthos. Erövringen lyckades inte alls då mitt kära ex var mer intresserad av en muskulös venezuelansk bartender. Efter en och en halv dag begav jag mig mot Sverige igen. Krossad.
Magaluf - Den enda segern
Så till min charterresa som varade i hela fem veckor. Dit åkte jag barnsligt nog för att återupprätta min ära. Som ni förstår hängde det ihop med att jag förlorat min stolthet på Zakynthos två år tidigare. Jag betämde mig för att bli bartender - till råga på allt en riktig livsnjutare som bara njöt och låg runt. En riktig "Magaluf- bartender". Det lyckades jag med och därmed var mitt uppdrag slutfört och jag kunde, med återupprättad heder, återvända hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar