När jag dricker hemsöks min själ av proletären. Han lever undertryckt djupt inne i mig och när alkoholen slagit ut den konservativa jag tar han över.
Jag fantiserar mig hundra år tillbaka då en man uppskattades efter sina mödor och inte efter sina märkeskläder.
Jag vandrar i sotiga gränder, kilar ned i en källare och tar en, två, tre… femton stärkande och vandrar sedan hemåt i en förkolnad morgonstad där endast de oförtröttliga hororna fortfarande sliter för sin profit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar