Han får ta mycket skit

Ni vet killen med den vita Jaguaren som inte lärt sig parkera. Jag skrev ju en lapp där jag förbannade hans parkeringskunskaper och bristande hänsyn till övriga bilister i garaget. Nu har jag fått medhåll. Bredvid min lapp låg i går en ny lapp. Den var lite mer aggressiv: ”Idiot! Flytta bilen och gör aldrig om detta. Ställ dig innanför de vita linjerna.”

Telia är förlåtet

Under några månader har jag befunnit mig i en infekterad tvist med Telia. Medvetet har jag undanhållit er från affären. Vill inte göra er upprörda, det är ju trots allt lågkonjuktur. Telia ligger illa till som det är. Anledningen till min och Telias konflikt är att jag fick vänta i 3 månader på att min kabelteve skulle installeras. Nu är det gjort. Förra veckan var det dags för en motprestation från deras sida. Utan att jag ens behövde be om det ringde det en trevlig kille till mig och sa att jag skulle få 2400 kr i kompensation för deras inkompetens. Stämningen var lite spänd mellan oss. Jag tror att vi båda visste det ingen riktigt vågade uttala. Att jag kan ställa till med ett jävla helvete för Telia. Att den här bloggen är en maktfaktor. Man hörde hur han tungt andades ut när jag avspänt sa: ”Okej, 2400 kronor blir bra”. Inombords skrek jag halleluja. Det han inte förstod var att om han sagt att jag fick två pavor billigt rödvin och en stock Göteborgs Rapé, skulle jag också sagt okej. Jag säljer mig billigt.

Ny hobby

Jag har gripits av en total, absolut, fullständig, hockeyfeber. Sedan jag införskaffat ESPN har jag inte gjort annat än att kolla på NHL- slutspelet, läsa NHL- bloggar och kollat NHL- klipp. Det känns om när jag var liten och satt och ritade hockeymålvakter under lektionerna i Östermalmsskolan.

Preventiva åtgärder

Vet inte riktigt vad jag ska tro om influensautbrottet i Mexiko. Jag vet i alla fall vad min pappa tror, han har nämligen köpt 80 stycken munskydd på Apoteket. Han rustar för domedagen.

Möte

Ni vet när man träffar någon man stått nära, men inte längre står nära. Någon som man, av olika anledningar, inte längre umgås med. Det är lite stelt, man ställer standardfrågorna, kanske försöker man sig på ett torrt skämt för att lätta upp stämningen. Det finns ju vissa koder för dessa möten. Hur man uppför sig. Vad man säger och inte säger. Nima träffade en gemensam vän till oss. En gång i tiden stod vi alla tre nära varandra. I gymnasiet. Ni vet, vi var inte bästa vänner, men vi sågs varje dag och hittade även på saker utanför skolan. Nima träffade vår tidigare vän och uppförde sig helt enligt den oskrivna ”stelt möte på stan med före detta vän koden”. Så här gick det:

Nima: Jaha, när ska vi ses då?
Vän: Jag vet inte… ( ser besvärad ut )
Nima: ( tvekar lite, svaret är inte det han väntat sig): Vaddå, nya vänner och så eller ( halvt skämtsamt för att lätta upp stämningen)?
Vän: Precis. Mycket att göra.
Nima: Okej, vi hörs då….

När jag fick samtalet återgivet för mig tyckte jag att det var mycket intressant. Vår tidigare vän är brutalt uppriktig i sina svar. Han skiter fullständigt i uppförandekoden. Alla vet att även om man säger att man ska ses så blir det aldrig av. Men det hör liksom till dessa möten att man gör upp storslagna planer om att ses och sen går var och en vidare till sitt. Medveten om att båda var med på noterna. Att båda har nya liv och nya vänner. Han valde ett annat sätt. Det ska tilläggas att jag tycker om min före detta vän lika mycket som förr. Han är mig fortfarande mycket kär. Och väldigt ärlig.

Sökande

Man var osäker när man var yngre. Det var ett ständigt sökande av bekräftelse och hobbies. Ett konstant identitetssökande. Samlande på hockeykort. Testande av olika sporter. Osäkerhet för vad andra tyckte. Jag tyckte om bokmärken men inte kunde jag gå runt och berätta det hur som helst. Låtsades alltid veta vad andra talade om, fast jag inte hade en aning. Ville ju hänga med.

Men allt det där sökandet, alla timmar av oroligt tänkande på morgondagen har ju format en till den person man är idag. Den som söker finner. Idag behöver jag inte låtsas att jag tycker bokmärken är töntigt. För det tycker jag. Astöntigt.

Vi var först

Vilket väder vi har vänner! Uteserveringarna är säkerligen fulla av solälskande dårar. Grevar och baroner sitter i solskenet på Sturehof och äter sina ostron och sköljer ner dem med vin. Själv sitter man här, på jobbet. Men ingen kan ta ifrån mig och Nikos att vi i år var där först. Vår premiär skedde redan i början av mars, mitt i en snöstorm. Folk tittade på oss som om vi vore dumma i huvudet. Trotsigt höjde vi våra glas och drack öl på den kalla uteserveringen. Ignorerade de yttre omständigheterna. Att sitta på uteserveringar och dricka öl i solen kan vem som helst göra. Däremot krävs det en riktig karl för att göra det när snön vräker ner.

Anders Lundin

Om Anders Lundin är seriös i sitt uttalande är det något allvarligt fel på den svenska paparazzifotograf- kulturen. Då känns deras nyhetsvärdering lite skev. Minst sagt. En bild på en sned lyktstolpe känns sexigare och mer exklusiv än en bild på Anders Lundin. Tror inte att en enda person som kallar sig fotograf ens skulle orka ta upp sin kamera om de såg honom på stan. Än mindre tänka: "Vilken kändis är het just nu? Jo, fan bilder på Anders Lundin säljer som smör i solsken, jag drar och bevakar hans port och ser om jag kan få en sjysst bild på honom."

Filosofi och fruktsallad

Gjorde just en fruktsallad. Stod och vägde för och nackdelar med att ha i banan. Jag gillar egentligen inte bananer. Men, i fruktsallad måste man ha i något man inte gillar. Det liksom framhäver smaken av det som är gott. Ta en påse Gott & Blandat, skulle det bara finnas goda bitar i skulle man tröttna. Om alla kvinnor vore vackra skulle de vackra inte vara så eftertraktade.

Söderstekare

I dag ser jag ut som en riktig södermänniska. Stor halsduk, sned lugg och lite halvbusigt- hängiga jeans. Och vet ni vad? Jag trivs med det. Det kanske är min nya grej.

Dumpad!

En av mina vänner har blivit dumpad av sin flickvän. Hon har träffat en ny. Vet ni vem hennes nya kille är? Jo, killen som kom på Spotify. Lite svårt att konkurrera med kanske. Måste kännas hopplöst att blivit ratad för en så jävla rik och smart kille.

Nu säger han att han ska hitta på något bättre än Spotify. Något som får Spotify att framstå som trams.

Jag klappar honom deltagande på axeln, säger: Lycka till!
Sen ler jag lite överlägset.

Jag förutspår en död inom 6 månader

Det twittras en massa i dagarna. Ashton Kutcher har en miljon personer som följer hans twittrande. Svensk kändiselit går man ur huse för att hänga med. Alla twittrar som besatta. Nu ska jag säga något som jag kanske får äta upp: Twitter är en fluga. En fluga som kommer att dö.

Så, då var det sagt.

Inom sex månader kommer Twitter vara en lika stor föredetting som Playahead. Ingen kommer att vilja höra talas om Twitter. Folk som under dessa månader twittrat som galna kommer förneka att all kännedom om det. Bli röda i ansiktet och vända sig bort när man anklagar dem för att ha twittrat.

Ett minne

Jag minns när jag och Nikos reste runt i Grekland för några år sedan. Vi hamnade på Zakynthos. Och, som de fina och skötsamma pojkar vi är, hatade vi stället. Hatet var besvarat. Ön och dess invånare hatade oss intensivt tillbaka. Engelsmännen trodde att vi var italienska bögar. När vi drypandes av sololja kontaminerade vattnet, klädda i minimala, likadana, turkosa och rosa shorts, busvisslade de efter oss. Till sist bestämde vi oss för att köpa handdukar med ”the Union Jack”, så att de skulle tro att vi var britter. Började kalla varandra ”Paul” och ”Joe”. Det blev lite bättre.
Slutligen tröttnade vi på skådespelet. Om kvällarna satt vi på vår balkong och sjöng visor och drack sprit. Det var min första kontakt med livet på en charterort.

Idioter i garage

Jag har min bil ståendes i Arktitekthuset på Rådmansgatan. Lokalen som kallas garage är inte alls lämpad för att inhysa fordon. Den består av pelare och konstiga vinklar. Om man inte håller sig till de vita linjerna blockerar man alltid någon annans parkeringsplats.

Igår när jag kom hem, trött och irriterad efter bandyn med gubbarna, hade en jävel ställt sig så att jag inte kunde komma förbi. En vit, gammal Jaguar som skrek dryg och rik medelålders vit man lämnade cirka en halv meter åt övriga garagegäster att ta sig förbi på. Min första inpuls var att dra en fet repa i lacken på biljäveln. Sen ändrade jag mig och skrev en lapp:
"Håll dig inom linjerna nästa gång för i helvete", skrev jag. Lagom diplomatiskt. Kunde ju lagt till ett "din jävla idiot" i slutet.

Om han inte ställer sig som folk nästa gång kommer jag gå lös på hans fjolliga bil.

En kväll förra veckan

Kim och Yassin var här förra veckan. Vi kollade fotboll och drack. Kim och jag drack vin medan Yassin höll sig till glögg av någon outgrundlig anledning. Dessa araber alltså. Man säger "anpassa er" och de börjar dricka glögg i mars.

Sen gick vi ut på krogen. Lisa och Sanna såg chansen att få sin tid i mediebruset. Att synas i det absoluta mediala finrummet. Leka med de stora pojkarna så att säga. Bönade och bad om att jag skulle lägga upp bilden på bloggen. Och, nu gör jag det.

Hjärter dam - del 5

Klockan är halv fyra på natten och jag hör dina steg i trapphuset. Oskarpa och krampaktiga. Du fumlar med nycklarna, lyckas slutligen öppna ytterdörren och ramlar in i vår hall. Hårt stänger du dörren. Du fnissar och svär om varannat när du tar av dig skorna. Sen stegar du in i köket, dricker ett glas vatten och smäller obärmhärtigt ner glaset i diskbänken. Ljudet av rostfritt stål och glas som slår ihop ekar in i sovrummet och jag ber en bön för det stackars glaset. Förmodligen samma glas som vi fick av din mor och som du alltid betraktar mig extra noggrant när jag nyttjar. Du liksom väntar på att jag ska tappa ett i marken så att du kan sätta igång. Så du kan skälla på mig. Berätta för mig hur klumpig jag är.

På vägen mot vårt sovrum ramlar du. En dov duns som följs av absolut tystnad. Jag håller andan och lyssnar efter ljud, efter någon form av rörelse som kan berätta för mig att du inte slagit ihjäl dig. Dunkat huvudet i marken och nu ligger på parketten och förblöder eller kanske brutit nacken mot tevebordet. När jag inte hört några livstecken på någon minut blir jag orolig. Lämnar motvilligt den varma sängen och sätter ner fötterna på golvet. Ska just resa mig när jag hör hur du stönar där ute.
- Älskling, hur mår du ropar jag.
- Vad gör du vaken?
- Jag var orolig, ville bara försäkra mig om att du kom hem.
- Har du inget liv eller?
- Jo, men...

Orden fastnar i halsen på mig. Varför anstränger jag mig ens?

- Behöver du hjälp, har du slagit dig? Ropar jag sittandes på sängkanten.
- Nej.
- Okej, men då går jag och lägger mig då.

Jag drar täcket över mig och lägger mig till rätta. Efter någon minut kommer du inklampandes. Dina platta fötter klatschar i marken. Jävla plattfot hinner jag tänka innan rummet fylls av en sur, äcklig doft av billigt vin och cigaretter. Av fylleångest och ilska. Jag tänker på Christer Pettersson där jag ligger och försöker undvika att se på dig. Jag öppnar motvilligt ögonen och ser åt ditt håll. Du står lutad mot väggen och ser på mig. Håret står åt alla håll och du har en stor reva i strumpbyxorna. I dina ögon syns besvikelse. Avsky.

- Du är så jävla tråkig. Jävla loser, utbrister du plötsligt.
- Titta på dig, forsätter du.
- Lönnfet och så jävla bekväm och självgod, avslutar du.

Du ser på forskande på mig. Väntar på min reaktion. Vill se dina ord sjunka in och krossa mig. Jag vänder mig om mot fönstret, bort från dig.

- Jävla bög. Du vill inte ens knulla va? Du kan inte ens få upp kuken längre. Din jävla slapptask.
- Älskling sluta... Du är full, kom och lägg dig och sov istället? Det är vår årsdag i morgon. Vi fyller fem år du och jag?

Du fnyser och lämnar rummet. Halvvägs genom vardagsrummet börjar du spy. Jag hör hur en präktspya träffar golvet. Ser framför mig hur den sakta sprider sig till vår vita matta. Du hämtar dig snabbt och går till badrummet. Efter att ha sköljt munnen kommer lägger du dig bredvid mig.

- Du ska inte torka upp spyan?
- Jag gör det i morgon.
- Men det kommer ju lukta. Mattan kommer bli förstörd.
- Jag bryr mig inte.
- Jävla idiot torka upp din jävla spya!
- Nej... Håll käften, jag vill sova.

Jag suckar och går upp. Tänder ljuset i vardagsrummet.

- Släck lampan.
- Nu håller du käften.

I sörjan kan jag urskilja pasta, rödvin och räkor. Spyan ligger som en röd ö i mitten av rummet. Farligt nära vår vita matta. Din jävla trollpacka, tänker jag. Lunkar till städskåpet och tar fram moppen. Fyller en hink med vatten och går tillbaka till vardagsrummet. Ångrar mig och vänder om. Tänder ljuset i hallen. Ser din nya, röda väska som du ständigt bär med dig sen du slösat en halv månadslön på att införskaffa den. Tar långsamt upp den. Går ut i köket och hämtar en plastpåse.

Beslutsamt går jag tillbaka till vardagsrummet och ställer mig på knä bredvid härligheten. Tar ett djupt andetag och greppar, med plastpåsen runt handen, den slemmiga sörjan och häller den i din väska. Tar en handfull till och slänger ner. Frenetiskt, som i trans, arbetar jag. När det bara är lite slem kvar, inte minsta lilla halvupplösta räka, ställer jag väskan i hörnet och tar till moppen. Svabbar ordentligt och bestämt upp resterna. Torkar upp ordentligt. Går sedan ut i hallen och hänger upp väskan på klädhängaren. Smyger tyst tillbaka till sovrummet och lägger mig bredvid dig.

- Imorgon mår du säkert bättre älskling... God natt, viskar jag.

Sugen på kryssning

Jag hade ett hektiskt schema i helgen. Därför höll jag mig inomhus på kvällarna. Tog fram datorn och kollade igenom hela förra säsongen av "Färjan". Det känns som om jag är en del av besättningen på Cinderella. Som om jag känner allt och alla. Snackar brudar med Håkan och berusade och jobbiga gäster med vakterna.
Nu är jag riktigt sugen på en grisig kryssning. Min sjövana inskränker sig dessvärre endast till ett antal Ålandskryssningar med Eckerölinjen. Nu ska jag köra på riktigt. Ska köpa biljetter med Cinderella. Ett riktigt jävla sjöslag ska det bli!

Förra helgen

Den här bilden är intressant. Kim har slutligen följt sina vänners råd och börjat dricka vatten på krogen. Han är stolt över det. Vill föreviga ögonblicket med en bild. Det han inte förstått är att vatten inte hjälper när man redan är för berusad. Betraktaren förstår direkt att det redan är försent. Att han på bilden redan nått en nivå då ett glas vatten inte kan rädda honom från att bli allvarligt drucken.

Duschvett

Jag lever ett hektiskt liv. Därför gäller det att använda tiden man står i duschen kreativt. Effektivisera sin tid i kabinen helt enkelt. Nu har jag även börjat dricka ett glas vatten i duschen om morgonen. Andra saker jag gör är borstar tänderna, tandtrådar tänderna och klipper tånaglarna.

Jonas Gardell

Såg på "Söndagsparty med Filip och Fredrik". Kan inte riktigt smälta Jonas Gardell. Han är liksom lite för mycket hela tiden. Gillar honom i skriftlig form. Inte att se eller höra honom. Vill gå fram till rutan, knacka på den och be honom lugna sig. Han är spattig på ett väldigt olustigt sätt.

Paus

Vi har en paus ni och jag. Det är väl inte så svårt att förstå? På måndag kör vi igen. Jag spelar lite svår och hur mycket ni än låtsas som om ni inte bryr er, så gör ni det. Det gör mig spännande och oåtkomlig och det gör er galna. Ni är så förutsägbara.

Hörs på måndag!

Gårdagen

Vaknade just och fann en tändare från klubben/båten "Patricia" i fickan. Vad jag minns var jag på Spy Bar, någon som vet något?

Påskjävel

Påsken är en väldigt mycket sämre version av sommaren. Ingen är hemma och det är bara lite varmt. Ingen vill vara med mig i dag. Alla beter sig som vuxna och äter påskmiddagar. Allt jag vill är att sätta mig på ett lagom sliskigt fik inom tullarna och ta det lite lugnt. Eller som jag och Nikos gjorde förr i världen, innan han blev en jävla gubbe. Då söp vi oss aspackade och vakade in påsken. Gjorde gula påskdrinkar och hade fjärdrar i håret.

Nu är allt över. Jävla påsk.

Samtal med Kim

Fick ett mail av Kim. Det stod att jag var inbjuden till något. Oklart vad.

Jag: Tja, vad var det för mejl du skickade?
Kim: Har ju skaffat Outlook express...
Jag: Jaha?
Kim: Ja, satt bara och mailade lite och kände mig viktig.
Jag: Så det var ingen inbjudan till en fest?
Kim: Nej.
Jag: Okej, onödigt att låtsas som det. Du kunde ju bara skickat "test" eller något. Aja vad gör du då?
Kim: Är på stan...
Jag: Vi hörs sen då.
Kim: Vänta lite!
Jag: Ja?
Kim: Har du någon jobbmail? Bygger upp en kontaktlista... Breddar mitt nätverk så att säga. Jävligt viktigt.
Jag: Okej? då duger det inte med min hotmail adress eller?
Kim: Nej såklart inte, maila mig din jobbadress sen så hamnar du på min outlook express- lista.
Jag: Visst, vi hörs sen.

Påsklov

Sitter och längtar efter påsklov. Snart, om en halvtimme är det dags för mig att packa ihop mina tillhörigheter och försvinna, ut i friheten. Jag hoppas, önskar och vädjar till SMHI att de håller vad de lovat. Sol.

Över gård

Att jag får post är ovanligt. Inte för att ingen skickar brev till mig. Nej, problemet är att jag bor " 2 trappor över gård". Jag har tidigare inte förstått att man måste skriva det när man uppger sin adress. Har tagit för givet att brevbäraren kollar både i huvudbyggnaden och gårdshuset. Att han tar lite initiativ. I går låg min DN och skräpade i porten. Med den låg ett litet brev som hälsade mig välkommen som prenumerant. Jag protesterade kraftfullt genom att inte läsa blaskan. I dag sprang jag lycklig som ett barn ut i hallen för att se om jag fått någon tidning. Det hade jag inte. Nu sitter jag och planerar hur jag ska ta det här vidare.

En flaska urin och jag

Ni tycker att det här är en konstig bild va? Kliar er i huvudet och undrar varför jag lägger upp en bild på mig själv med en vattenflaska i handen. Det är ingen vanlig vattenflaska. I min hand håller jag en halv liter av min egen urin. Var kissnödig i dag så jag stannade bilen på Valhallavägen, satte mig i baksätet, rotade fram en vattenflaska ur min träningsväska och kissade. Den fylldes till bredden som ni ser. Inte en droppe utanför. Inte illa pinkat va?

Hjärter dam - del 4

Det finns inget som stör mig så mycket som när du snarkar. Djupa rosslingar som bryter tystnaden i vår lägenhet gör mig galen. Efter varenda ett av dina djupa, ljudliga andetag önskar jag tystnad. Ett slut. Att just det andetaget vore ditt sista.

Jag går upp och tar ett glas vatten, dricker det snabbt och glupskt så att hälften rinner ner längs min hals. Sen sätter jag mig vid köksbordet och lutar huvudet mot bordsskivan. Blicken fastnar på en bild på oss som sitter på väggen. Den midosommaren vi firade med din mor. Den skatan. Du blir mer lik kärringen var dag som går.

Då försvarade du mig när hon var på mig. När hon kritiserade mig för min frisyr, mitt jobb och min bil. Allt var fel och ingenting dög. Nu är det du som klagar. Som njuter av att hacka på mig. Påpekar vilken förlorare jag är.

Jag går in och lägger mig bredvid dig igen. Du vänder dig mot mig. Ditt avslappnade och fridfulla ansikte får mig att känna saknad. Saknad efter tiden som varit. Efter personen du en gång var. Öm, kärleksfull och vacker. Vad gick fel? Jag smeker din kind och kysser dig lätt på den. Du vänder dig om igen. Bort från mig. När jag lägger min arm om dig tar du bryskt bort den. Jag låter mig inte nedslås. Trevar längs din midja med mina händer och drar dig till mig.
- Älskling, ska vi?
- Nej din jävla idiot. Jag vill sova.
- Men, det var ju så längesen...
Du suckar högt och irriterat. Öppnar munnen för att svara men ångrar dig. Du förblir tyst.
- Skit i det då, säger jag och flyttar mig bort från dig.
Vi ligger tysta bredvid varandra. Var och en på sin sida av sängen.
- Jag ska resa bort i morgon, säger du plötsligt.
- Var ska du då?
- På spa.
- Jaha, med vem då?
- Med jobbet...

Du ljuger. Jag vet att du ljuger. Vilket jävla jobb tar med sina anställda på spa. Du ska träffa någon, tänker jag. Svartsjukan väller upp i mig. Som ett gift sprider den sig i min kropp. Du ska resa bort och knulla. Men mig kan du inte ligga med. Efter någon timme somnar jag. Fortfarande skakande av ilska.

Vaknar arg. Trött och förbannad. Klampar extra högt i parketten på min väg till toaletten. Smäller i badrumsskåpet. Tar av mig kläderna och hoppar in i duschen. Greppar shampoflaskan och tvättar håret. Skrubbar det frenetiskt, som om det vore infekterat. Ställer ner flaskan.
- Spa, du ska få se på spa, säger jag högt.

Jag tar upp shampoflaskan igen och tömmer den på halva dess innehåll. Sen öppnar jag den och för den till min penis. Låter min gula morgonurin skölja ner i den. Sätter på locket igen, skakar om den och ställer tillbaka den. Visslande stiger jag ur duschen och klär på mig igen. Innan jag går ropar jag:
- Älskling, ha det så kul på ditt spa. Hälsa alla.

Bryska uppvaknanden

Dala har ju befunnit sig oftare på sjukhus än de flesta. Armar som bryts, njurar som spricker och hjärtproblem. Hans frekventa, och ibland långvariga, sjukhusvistelser har gjort att han lärt sig systemet innifrån. Han kan bluffa sig till en säng på fyllan. Det har hänt mer än en gång att han vaknat upp bakfull men frisk som en nötkärna på ett sjukhus. En gång efter en annan hård kväll vaknade han upp av att en riddare (det var medeltidsvecka på Gotland), stod och stötte på honom med svärdet då Dala somnat full på läktaren och föreställningen snart skulle börja.

Svenskar och solen

Vi svenskar är ett solälskande folk. Läste för några dagar sedan om en svensk tjej, adopterad från Thailand, som befann sig i New York. Hon satt på en parkbänk när en man kom fram och frågade om hon var svensk. Hon undrade förvånad hur han kunde veta det, eftersom hon inte såg särskilt svensk ut. Då sa han att det bara är vi svenskar som vänder oss mot solen på det sättet hon gjorde.
Rätt intressant faktiskt.

Min lördag i bilder

Jag och Nikos steg upp med tuppen och tänkte befinna oss på Sturehof klockan 13:00 för att säkert få tag på ett bord. Det visade sig att det redan var fullt. Istället bestämde vi att göra ett litet gästspel och begav oss till Snaps på söder. Där fick vi snabbt tag på ett bord och satt kvar i fyra, fem timmar.
När vi tröttnat på Snaps och var rätt berusade började var och en traska hem till sitt. Nikos ville rida på hästen men jag, som alltid varit rädd för hästar, nöjde mig med att klappa den. Sen gick var och en hem till sitt för att vara pigga och alerta på kvällen. Jag somnade, av oklar anledning, naken på soffan.

Klockan 22:00 möttes vi upp igen. Gick till Ambassadeur. Dansade tills vi var våta av svett och gick sedan till Spy Bar. Kände oss inte välkomna av det trendiga folket och bestämde oss för att äta kebab. Dala och Jocke kom också dit.
Av oklar anledning kom Dala bärandes på denna kvinna. Hon satt kvar i hans knä under hela den timmen vi åt. Det såg mycket märkligt ut.

Efterfest

Ett trevligt dygn

Det senaste dygnet har varit ett virrvarr av sol, vilda nattklubbar, uteserveringar och öl. Tror inte Ambassadeurs wannabe "Snabba Cash"- grabbar ännu riktigt förstått vad som hände. Varför kvinnorna kom springandes ner från champagneborden och flockades kring oss. Ren magi är det korrekta beskrvningen av scenerna. Total hysteri. Eufori. När jag går på nattklubb påminner om när Beatles uppträdde på 60- talet.

Ner på stan

Nej, nu tar jag mig ner till Sturehof och dricker öl och äter toast skagen. Ses där klockan ett?

I soffan

Har just fått mina efterlängtade tevekanaler. Ligger och kollar på ESPN- classics och känner mig som en amerikansk sportpappa. Frågan är om det ens är värt att gå utanför dörren när man har så mycket teve att titta på.

Fantomen på gymmet

Idag var jag och tränade för första gången på mycket länge. På gymmet finns en lång man med ett lockigt stort och mörkt hår. Jag har börjat misstänka att han är psykopat. Killen är övertygad om att han är Guds gåva till kvinnorna. För några veckor sedan slet han av sig sin tröja och gick runt i bar överkropp i minst fem minuter. Helt omotiverat. Fram och tillbaka spatserade han. Man såg på honom att tyckte att hans svettiga kropp var en fröjd att skåda. Att nu jävlar får någon städare komma med en trasa och torka upp snigelspåren på maskinerna efter de lyckliga kvinnorna.

Han tränar alltid i en ett underställ på överkroppen och shorts. Med långkalsonger under. Ja, ni läste rätt... Han tränar i långkalsonger med shorts över. I dag gick han runt och kliade sig i röven. Inte en diskret liten " nu lägger jag kalsongerna rätt " utan mer en: " fan jag glömde torka mig och de kliar utav bara fan i brunögat ". Utan att skämmas. Pang bara, sen var handen nere och grävde i hans äckliga jävla långkalsonger. Sen gick han och pillade på hantlarna.

Limousine?

Sitter och funderar på om jag tycker det är okej att åka limousine i Stockholm. Det gör jag, under två förutsättningar: antingen ska du ha minst 500 miljoner svenska kronor på banken. På ett konto. Inget fond- eller aktiesparande. Utan en halv miljard kr på ett hederligt gammal sparkonto. Eller så ska du alltid åka limousine och ha en egen chaufför.

Man ska alltså inte vara ett grabbgäng som lägger 500 spänn var för att åka limousine tvåhundra meter för att sedan göra en "flashig" entré på Ice. Sen inser jag att hela mitt resonemang faller. Att jag lurar mig själv. För, om någon skulle erbjuda mig att åka, vet jag att jag skulle vara den där killen som står i takluckan och skriker. Ni vet, den jobbiga jäveln man hatar.

Lata vänner

Folk blir som tokiga av solen. Fick ett antal samtal idag om vänner som var ute och roade sig på stan. Drack öl och promenerade. Satt på uteserveringar och slappade. De lata asen. Mitt på dagen. Nu undrar ni vad jag har för vänner. Jobbar ingen? Pluggar ingen? Jag klandrar er inte, jag undrade samma sak. Sen gnäller folk på att det är lågkonjuktur.

Aprilskämt

Lurade brorsan att han blivit kallad till rättegång för de filmer han laddat ner. Läser med djup och eftertänksam röst upp titlarna. Han säger att lagen är orättvis. Försöker att vara modig i motgången. Väldigt kul. Han gick på det, den lilla snorungen.

Meddelande från Kim

"Har du hört att de börjat med ekologisk prostitution i Holland? Hororna är inte besprutade! Ett helfestligt skämt jag kom på idag!"