Stackars, stackars Anna Book. Hennes framträdande i "Grillad" var det mest pinsamma jag varit med om. Jag saknar ord. Och mina icke- existerande ord saknar uppriktigt sagt all form av sarkasm och ironi. Satt i soffan och skrek sluta. Vände bort blicken om önskade att någon skulle stoppa henne. För hennes egen skull. Jag är inte, och har aldrig varit, ett fan. Men just där, framför teven när hon stod och gjorde bort sig, önskade jag henne allt gott. Eller i alla fall ett slut. Som slutscenen i "Bravehart", när Mel Gibson blir torterad inför engelsmännen som är hans bittra fiender. Till slut ställer de sig på hans sida. Skriker att han ska be om nåd för att få slut på pinan.
Det skulle vara så förutsägbart av mig att sitta här och vara elak mot henne. Än mer elakt är det att låta henne skriva ett manus i ett humorprogram och låta henne framföra det själv. Därför är jag storsint. Jag tyckte ärligt talat synd om Anna Book idag. Stod på hennes sida och hoppades, hoppades att hon skulle lyckas med ett enda litet skämt. Det gjorde hon inte. Hennes framträdande var så långt ifrån bra som det kan bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar