Du står framför spegeln klädd i en röd liten klänning. Den är för liten. Eller, åren har gjort dig för stor. Jag ser på dig och undrar om vi ser samma sak. När du upptäcker att jag tittar på dig utbrister du:
- Är det något fel på klänningen eller?
- Nej älskling, svarar jag, och börjar fumla med min slips. Tittar ner i marken. Söker tystnaden och det behagliga avståndet. Du ser ut som ett jävla tjack- luder i den bara din jävla idiot, tänker jag.
Du återvänder till at krumbukta dig framför spegeln, puta med läpparna och visa den din gropiga och stora röv. Plötsligt är du klar och går ut genom dörren. Ser bara på mig och viftar med handen när du vänder dig om i dörren för att påkalla min uppmärksamhet. I taxin sitter vi tysta. Tittar ut genom varsitt fönster. På samma stad. Staden där vi fysiskt lever. Det inre avståndet mellan oss är strörre än Atlanten.
När det är dags att betala kliver du bara ur bilen. Står otåligt bredvid och stampar med din lilla, äckliga jävla fot medan jag gör upp räkningen med chauffören. Vi går upp för trapporna och möts av musiken som strålar ur lägenheten där din vännina har fest. När vi kommer in i hallen ger du mig din jacka och springer in i vardagsrummet. Skrattar, skojar och är social. Ger dina medmänniskor uppmärksamhet. Får dem att slappna av i din närhet. Jag ser på dig där jag står med din jacka i min hand. För långsamt min hand mot munnen och lyfter på läppen, pillar ut min snusprilla och stoppar den i din ena ficka. Sen går jag in och deltar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar