Fest

I går var grabbarna samlade för att göra det vi förr gjorde bäst. Gå på fest på Lidingö. Vi har ofta sentimentalt samtalat om vår forna storhetstid. Då ingen villa på Lidingö gick säker. Tiden då vår närvaro var skillnaden mellan succé och fiasko. I går var vi där igen. Uppspelta och sugna. Tror ändå inte det blev riktigt som vi tänkt oss, för någon av oss. Vi var Henrik Larsson. Spelade enkelt och på rutin. Inte dåliga men inte briljanta, som för några år sedan. Det var trevligt men inte som förr. Och det kanske är tur det.