Ett minne

Jag minns när jag och Nikos reste runt i Grekland för några år sedan. Vi hamnade på Zakynthos. Och, som de fina och skötsamma pojkar vi är, hatade vi stället. Hatet var besvarat. Ön och dess invånare hatade oss intensivt tillbaka. Engelsmännen trodde att vi var italienska bögar. När vi drypandes av sololja kontaminerade vattnet, klädda i minimala, likadana, turkosa och rosa shorts, busvisslade de efter oss. Till sist bestämde vi oss för att köpa handdukar med ”the Union Jack”, så att de skulle tro att vi var britter. Började kalla varandra ”Paul” och ”Joe”. Det blev lite bättre.
Slutligen tröttnade vi på skådespelet. Om kvällarna satt vi på vår balkong och sjöng visor och drack sprit. Det var min första kontakt med livet på en charterort.