Möte

Ni vet när man träffar någon man stått nära, men inte längre står nära. Någon som man, av olika anledningar, inte längre umgås med. Det är lite stelt, man ställer standardfrågorna, kanske försöker man sig på ett torrt skämt för att lätta upp stämningen. Det finns ju vissa koder för dessa möten. Hur man uppför sig. Vad man säger och inte säger. Nima träffade en gemensam vän till oss. En gång i tiden stod vi alla tre nära varandra. I gymnasiet. Ni vet, vi var inte bästa vänner, men vi sågs varje dag och hittade även på saker utanför skolan. Nima träffade vår tidigare vän och uppförde sig helt enligt den oskrivna ”stelt möte på stan med före detta vän koden”. Så här gick det:

Nima: Jaha, när ska vi ses då?
Vän: Jag vet inte… ( ser besvärad ut )
Nima: ( tvekar lite, svaret är inte det han väntat sig): Vaddå, nya vänner och så eller ( halvt skämtsamt för att lätta upp stämningen)?
Vän: Precis. Mycket att göra.
Nima: Okej, vi hörs då….

När jag fick samtalet återgivet för mig tyckte jag att det var mycket intressant. Vår tidigare vän är brutalt uppriktig i sina svar. Han skiter fullständigt i uppförandekoden. Alla vet att även om man säger att man ska ses så blir det aldrig av. Men det hör liksom till dessa möten att man gör upp storslagna planer om att ses och sen går var och en vidare till sitt. Medveten om att båda var med på noterna. Att båda har nya liv och nya vänner. Han valde ett annat sätt. Det ska tilläggas att jag tycker om min före detta vän lika mycket som förr. Han är mig fortfarande mycket kär. Och väldigt ärlig.