Hjärter dam - del 5

Klockan är halv fyra på natten och jag hör dina steg i trapphuset. Oskarpa och krampaktiga. Du fumlar med nycklarna, lyckas slutligen öppna ytterdörren och ramlar in i vår hall. Hårt stänger du dörren. Du fnissar och svär om varannat när du tar av dig skorna. Sen stegar du in i köket, dricker ett glas vatten och smäller obärmhärtigt ner glaset i diskbänken. Ljudet av rostfritt stål och glas som slår ihop ekar in i sovrummet och jag ber en bön för det stackars glaset. Förmodligen samma glas som vi fick av din mor och som du alltid betraktar mig extra noggrant när jag nyttjar. Du liksom väntar på att jag ska tappa ett i marken så att du kan sätta igång. Så du kan skälla på mig. Berätta för mig hur klumpig jag är.

På vägen mot vårt sovrum ramlar du. En dov duns som följs av absolut tystnad. Jag håller andan och lyssnar efter ljud, efter någon form av rörelse som kan berätta för mig att du inte slagit ihjäl dig. Dunkat huvudet i marken och nu ligger på parketten och förblöder eller kanske brutit nacken mot tevebordet. När jag inte hört några livstecken på någon minut blir jag orolig. Lämnar motvilligt den varma sängen och sätter ner fötterna på golvet. Ska just resa mig när jag hör hur du stönar där ute.
- Älskling, hur mår du ropar jag.
- Vad gör du vaken?
- Jag var orolig, ville bara försäkra mig om att du kom hem.
- Har du inget liv eller?
- Jo, men...

Orden fastnar i halsen på mig. Varför anstränger jag mig ens?

- Behöver du hjälp, har du slagit dig? Ropar jag sittandes på sängkanten.
- Nej.
- Okej, men då går jag och lägger mig då.

Jag drar täcket över mig och lägger mig till rätta. Efter någon minut kommer du inklampandes. Dina platta fötter klatschar i marken. Jävla plattfot hinner jag tänka innan rummet fylls av en sur, äcklig doft av billigt vin och cigaretter. Av fylleångest och ilska. Jag tänker på Christer Pettersson där jag ligger och försöker undvika att se på dig. Jag öppnar motvilligt ögonen och ser åt ditt håll. Du står lutad mot väggen och ser på mig. Håret står åt alla håll och du har en stor reva i strumpbyxorna. I dina ögon syns besvikelse. Avsky.

- Du är så jävla tråkig. Jävla loser, utbrister du plötsligt.
- Titta på dig, forsätter du.
- Lönnfet och så jävla bekväm och självgod, avslutar du.

Du ser på forskande på mig. Väntar på min reaktion. Vill se dina ord sjunka in och krossa mig. Jag vänder mig om mot fönstret, bort från dig.

- Jävla bög. Du vill inte ens knulla va? Du kan inte ens få upp kuken längre. Din jävla slapptask.
- Älskling sluta... Du är full, kom och lägg dig och sov istället? Det är vår årsdag i morgon. Vi fyller fem år du och jag?

Du fnyser och lämnar rummet. Halvvägs genom vardagsrummet börjar du spy. Jag hör hur en präktspya träffar golvet. Ser framför mig hur den sakta sprider sig till vår vita matta. Du hämtar dig snabbt och går till badrummet. Efter att ha sköljt munnen kommer lägger du dig bredvid mig.

- Du ska inte torka upp spyan?
- Jag gör det i morgon.
- Men det kommer ju lukta. Mattan kommer bli förstörd.
- Jag bryr mig inte.
- Jävla idiot torka upp din jävla spya!
- Nej... Håll käften, jag vill sova.

Jag suckar och går upp. Tänder ljuset i vardagsrummet.

- Släck lampan.
- Nu håller du käften.

I sörjan kan jag urskilja pasta, rödvin och räkor. Spyan ligger som en röd ö i mitten av rummet. Farligt nära vår vita matta. Din jävla trollpacka, tänker jag. Lunkar till städskåpet och tar fram moppen. Fyller en hink med vatten och går tillbaka till vardagsrummet. Ångrar mig och vänder om. Tänder ljuset i hallen. Ser din nya, röda väska som du ständigt bär med dig sen du slösat en halv månadslön på att införskaffa den. Tar långsamt upp den. Går ut i köket och hämtar en plastpåse.

Beslutsamt går jag tillbaka till vardagsrummet och ställer mig på knä bredvid härligheten. Tar ett djupt andetag och greppar, med plastpåsen runt handen, den slemmiga sörjan och häller den i din väska. Tar en handfull till och slänger ner. Frenetiskt, som i trans, arbetar jag. När det bara är lite slem kvar, inte minsta lilla halvupplösta räka, ställer jag väskan i hörnet och tar till moppen. Svabbar ordentligt och bestämt upp resterna. Torkar upp ordentligt. Går sedan ut i hallen och hänger upp väskan på klädhängaren. Smyger tyst tillbaka till sovrummet och lägger mig bredvid dig.

- Imorgon mår du säkert bättre älskling... God natt, viskar jag.