Allsång (Kim)

Krasa förändrades plötsligt när vi stod i kön till allsången på Skansen och började tala värmländska.

Solidaritet (Kim)

På Lidingö är vi solidariska och delar med oss till de som inget arbete eller hem har.

Frukost! (Kim)

En frukost värd namnet

Mobiljävel

Var inne på banken idag och satte mobilen på ljudlös, som man ska göra. Ja, jag är en sån som tar på mig blåa plastpåsar på fötterna när det finns en skylt uppsatt som ber mig göra det. Så jävla förnedrande men det skulle vara ännu värre att bli tillsagd att göra det och, då, tvingas göra det.

Hur som helst, när jag kom ut från banken kollade jag mobilen. Det stod: "Nikos Georgellis - samtal nekat". Nu är det tydligen min mobil som bestämmer vem som ska kunna nå mig. Gillar han inte personen i fråga, eller helt enkelt inte orkar, så skiter han i att släppa igenom samtalet.

Bloggen gör skillnad

Om ni prenumerar på Lidingötidning kommer ni att få se Kims briljanta blogginlägg angående frånvarande arbetare på insändarsidorna i nästa nummer. Garanterar att reparationen är klar inom en vecka eller två. Byggbolagen kan aldrig stå emot oss. Annars kommer det bli en bloggstorm folk inte sett på maken till sedan Ipred- lagen.

Allsång på Skansen

Ni minns att Johan Palm sa: "Skansen måste skaffa kravallstaket när jag ska uppträda". Ikväll får vi se hur det går. Jag och Kim ska dit och se om han lever upp till sina ord. Gör han det så är han det största som hänt Sverige sedan Markoolios glansdagar.

Jag rekommenderar Er starkt... (Kim)

...att inte teckna något form av abonnemang med skojarna på GlocalNet. De är sällsynt besvärliga att ha och göra med. Nu har de inaktiverat mitt kort igen så jag går över till Comviqmode. 070 493 65 33 blir mitt nummer några dagar framöver.

Så om någon ringer och lägger på efter en signal är det sannolikt jag som inte har några pengar kvar på kortet. Ring upp då.

Samtal mellan mig, Kim och Honung

Honung: Hur kommer det sig att ni började kalla Kim för "Kobran" egentligen?

Jag ser frågande på Honung och sedan på Kim som tittar ner i bordet.

Jag: Vi har aldrig kallat Kim "Kobran", det är bara han själv som kallar sig så.
Honung: Varför då älskling?
Kim: Jamen, vafan det låter ju ballt. Det sätter sig snart hos folk. Om några månader kommer alla kalla mig "Kobran".
Jag: Inte en jävel kommer någonsin kalla dig Kobran. Var fan fick du det i från förresten?
Kim: Ähh, spelade något spel på internet, och alla hade så jävla häftiga namn typ "the black panther", så jag tog mig ett också. Och nu gillar jag det.

Roligare för makten i Italien

För några dagar sedan var det ett jävla snack om Fredrik Reinfeldts lön. 135 000 kronor i månaden tjänade han. Följaktligen körde Afronbladet en klassisk fråga - skulle du ta jobbet som statsminister för de pengarna? Vad resultatet blev bryr jag mig inte om. Det jag vill komma till är att frågan är jävligt ointressant.

Vem bryr sig om att svara på den frågan när det två artiklar längre ner handlar om Silvio Berlusconi, Italiens premiärminister. Reinfeldt är, i jämförelse med Berlusconi, rätt färglös och tråkig.

Förutom att vara premiärminister är han även Italiens rikaste man, har flera hus dit han bjuder över andra regeringschefer och, vilket på senare tid uppdagats, diverse unga och vackra damer. Vad som pågår innanför murarna vill jag inte ens spekulera i. Det räcker väl att säga att för någon vecka sedan fångades Tjeckiens premiärminister på bild, naken, med ett ståfräs som skulle få Rocco avundsjuk.

Så, frågan Aftonbladet rimligtvis borde ställa sina läsare är givetvis: Skulle du vilja vara Italiens premiärminister?

Johan Palm

Sitter och lyssnar på gamla avsnitt av "Hallå P3", närmare bestämt avsnittet med Johan Palm. Den blonde lille spellevinken lämnar ingen oberörd. Hans självförtroende verkar i stort sett obegränsat. Dock skräms jag lite av hans fans. Nyss ringde det in en flicka och flämtade att hon älskade honom. Vilken fråga hon ville ställa honom verkade rätt oklart. Desto mer klart är det att kvinnorna avgudar honom. Jag gillar Johan Palm, han är en frisk fläkt den här sommaren.

Dessutom passar jag på att utnämna hans frisyr till sommarens frisyr.
Så nu vet ni - vill ni ligga, klipp er som Johan.

Traditioner

Traditioner är till för att hållas. Igår fortsatte det lyckade konceptet att grilla hemma hos Kim. Och på midsommar skapade vi ännu en ny tradition - att dricka en nubbe regnvatten blandad med sprit. Känns som något att bygga vidare på. Vi är lite av traditionbyggare.

Proletären i mig (Kim)

När jag dricker hemsöks min själ av proletären. Han lever undertryckt djupt inne i mig och när alkoholen slagit ut den konservativa jag tar han över.

Jag fantiserar mig hundra år tillbaka då en man uppskattades efter sina mödor och inte efter sina märkeskläder.
Jag vandrar i sotiga gränder, kilar ned i en källare och tar en, två, tre… femton stärkande och vandrar sedan hemåt i en förkolnad morgonstad där endast de oförtröttliga hororna fortfarande sliter för sin profit.

Var är arbetarna? (Kim)

När jag var i Thailand noterade jag ett intressant särdrag hos de thailändska arbetarna. De arbetade inte överhuvudtaget. De satt och latade sig i skuggan eller drev planlöst runt på området.

Jag har på senare tid observerat att dessa små egenheter nu kännetecknar även de svenska byggarbetarna.

Lidingöbron renoveras ju som bekant, igen. Detta ska pågå i fyra månader och under tiden är hälften av körfälten avstängda. Köerna detta arbete föranleder är minst sagt påtagliga.

Att bron kräver fyra månaders arbete kan man ju tycka är lite egendomligt men i själva verket är det inte så märkvärdigt som man skulle kunna tro. Det befinner sig nämligen aldrig några arbetare på den! De lyser med sin frånvaro med undantag av mulna dagar då man kan skymta någon som går och mäter, muttrar och pekar.
Därtill är hastigheten sänkt till 30. För arbetarnas säkerhets skull. Vilka jävla arbetare?
Om någon berörd läser detta så kan ni ju kanske rannsaka er själva och åtminstone ta er till arbetsplatsen.

De skiter i mig

Min familj säger till mig att möta dem klockan sju på Nero i vasastan. Ingen är här när jag kommer, ingen svarar på mobilerna. Förmodligen är jag bara medbjuden för att ta ett bra bord och hålla det så de slipper göra det. Sitter ensam vid ett bord för sex på en överfylld restaurang. Folk måste tro att jag är autistisk.

Senaste nytt

Sen klagar folk på att poliser saknar empatisk förmåga. Den här polisen förstår ju till och med älgar.

Lite irriterad

Folk blir som tokiga när det är varmt. De börjar ange saker och ting i veckor. Vem vet när vecka 30 infaller till exempel. Jävla sommarsjuka.

God morgon!

Jag höjer min kopp kaffe, böjer lite på huvudet och önskar god morgon!

Jag känner suget

Tänker lite på det här med sommar. Kanske borde man ändå ge sig ut på en liten avstickare till kontinenten.

Gå på nattklubb i Prag, sova med luffare under en bro i Paris, raggla runt så där lagom berusad Cádiz, förklara för en islänning varför Andra Världskriget började på en liten sylta vid gränstrakterna mellan Spanien och Frankrike, ljuga för några tyskor om att man är en firad schalgerstjärna i Sverige, ge sig ut i en liten taxi på gränsen mellan Bulgarien och Rumänien med några romska gentemän och bli rånad, låtsas som man tror att Syd- och nordkorea är ett och samma land till någon liten sydkoreans stora ilska.

Kanske borde man göra allt det igen. Ge sig ut. Leva.

Kim är sen

Ringde just Kim för att höra var han höll hus. Sitter nämligen och väntar på honom på sats. Han meddelande att han var på Ropsten. Det betyder förmodligen att han nu byter om från den skitiga morgonrock han varit klädd i hela dagen och funderar på om han ska träna idag.

Nu börjar sommaren!

Vänner, sommaren är här! Bloggen kommer inte att ta semester, den kommer att rapportera från ett soldränkt Stockholm och även ge sig ut på en liten plundringsräd. Första stan som ska brandskattas är förmodligen Jönköping dit en skara modiga, unga män beger sig nästa helg. Maken till välutrustad och disciplinerad armé har inte Sverige sett på maken till sedan Karl XII karoliner.

Med Guds hjälp!

Söndagkväll

Sitter i soffan och dricker en tass koffeinfritt kaffe. Känns lagom gubbigt. Kan nämligen inte sova om jag druckit riktigt vanligt kaffe efter fem på eftermiddagen.

God morgon

Man mår som man förtjänar dagen efter midsommar.

Ibland borde man bara vara tyst

Ni vet när man säger något riktigt töntigt eller tråkigt och hoppas att ingen hör. Det gjorde jag igår. Fick det på video till råga på allt. Full som jag var stockade det sig först i munnen, men envis som jag är var jag tvungen att säga det en gång till. Kanske borde jag tagit en sekund och tänkt efter hur roligt det egentligen var. Skämtet är fruktansvärt torrt. Och svengelskan jag fick till skulle göra Sunes pappa avundsjuk.
Här hjälper vi en full australiensare som ramlat:

Glad midsommar

Högtider innebär väntan. Nu sitter jag och väntar på att Kim ska komma och hämta mig. Sedan bär det av till Lidingö där vi ska frossa i sill och nubbe.

Existentiell ångest

Sitter och tittar på bilder av en vän på Facebook när jag plötsligt slås av den stora meningslösheten. Min vän har 300 bilder på sig själv. Var finns bilderna om 200 år? Är bilderna det enda avtryck min vän kommer lämna i historien? Vad händer med våra digitala avtryck i framtiden? Kommer de raderas när man behöver mer plats?

Pinsamt!

Nu är det bevisat: vi har verkligen Europas fattigaste kungahus. Vi kanske borde höja apanaget lite för att slippa se våra blåblodiga förnedrade av norska spärrvakter.

Vi kollar läget

Kim och jag vägrar tro på SMHI:s ödesdigra och pessimistiska profetior angående vädret på midsommar. Plötsligt kom Kim ihåg att han hade kvar numret till Metoc, militärens meteorologer. Det numret använde han sig av när han var ute i fält och undrade om han kunde sätta upp sin kommunikationsmast.

Metoc: Metoc.
Jag: Tjena, det var från K1 på Lidingövägen här.
Metoc: Ja hej.
Jag: Ville bara kolla vädret på fredag.
Metoc: Vilka sa ni att ni var?
Jag: K1, Lidingövägen, vi med hästarna.
Metoc: Okej.
Jag: Tänkte ta ut dem på bete och vi vill ju inte att pållarna ska få regn på sig. Då blir det ett jävla liv och vi får mocka skit istället för att ha permis. Så, hur blir vädret?
Metoc: Meterologen ligger och sover just nu. Återkom klockan fyra inatt.
Jag: Okej, då gör vi det.

Han är bitter

Pascal är som han tidigare skrev bitter, klockan 9 ringde han och väckte mig för att meddela att det minsann kommer att bli kraftiga skurar i hela Stockholm på midsommarafton.

Nu undrar jag ju förstås vilka referenser han har när han dömer ut midsommarvädret...

Bitter

Sitter i en tät bilkö på Sveavägen när jag ser några idioter som har hyrt fyrhjulningar. En av dem bryter sig ur formationen och lägger sig framför mig. Han kryssar mellan bilarna och beter sig jävligt dumt. Det han inte vet är att längre fram, på Centralbron, tätnar köerna utav bara helvete. Det vet jag.
Därför sitter jag och skrattar medan han spelar apa i trafiken. Tänker att han säkert hyrt den där per timme och att det kommer bli en jävligt långsam och tråkig timme medan hans pengar tickar iväg på Centralbron. Skrattar och säger: "Vänta du bara, din jävla pajas, så får vi se hur jävla kul det är" och "Ja, nu får du njuta av utsikten över Stockholm i 2km/h".

Sen inser jag att jag, trots min ungdom, är en mycket bitter och arg man.

Försoning

De som följt bloggen har inte kunnat undgå mina, ibland på gränsen till hatiska, anmärkningar på Patrick Ekwalls person. Professionellt har inget funnits att anmärka på, kritiken har främst handlat om att han är en uppblåst lismare.
Det tycker jag inte längre.

Satt och kollade på Nyhetsmorgon imorse och jag måste säga att han verkade sympatisk när han rapporterade från U21- lägret. Snackade om att det blev sent igår, garvade lite och höll låda. Skillnaden var att han gjorde det på ett ödmjukt och distanserat sätt. Kanske är det så att han blivit klokare med åren.

Nu gräver jag ner stridsyxan och nästa gång jag ser honom på stan är det jag som bjuder på en bärs eller frågar om han ska med och sola solarium.

På grillning hos Kim och Honung

Jag blir bjuden till Kim. Han hörde ju av sig redan igår och berättade att han köpt en grill. Nu skulle det grillas. Det första han sa när jag och Yassin kom dit var: " Om ni sätter ihop den går jag och börjar marinera köttet."


Han lämnade mig och Yassin ensamma och gick. Vi såg på varandra, suckade uppgivet, och började sätta ihop grillen. Efter många svordomar och förbannelser över Kims snåla val av grill var vi klara. Det visade sig att Kim inte bara köpt en grill. Han hade även införskaffat sig en kylväska och något han kallade en grillhatt. Kylväskan var full av öl och Kim strålade av lycka.

Maten var god fast varken Kim eller Honung ser särskilt nöjda ut på bilden. De hade stunden innan bråkat om vi skulle välja papptallrikar eller porslin på midsommar.

Till sist var det dags för kockarna att ställa upp för kameran.

Charterminnen

Zakynthos del 1- Förnedringen
Jag har varit på en och en halv charterresa i mitt liv. Den första, som jag räknar som halv, bar iväg till Zakynthos med Nikos. Det var en liten avstickare medan vi bekantade oss med Grekland.

Vi lämnade ön kvickt, stukade och rädda. Engelsmännnen gillade oss inte alls. Efter tre dagar av systematisk förföljelse och utpekade som homosexuella italienare bevag vi oss till Aten istället.

Zakynthos del 2 - Återkomsten
När jag kommit hem till Sverige från Aten igen tog det tre dagar, sedan kastade jag mig på planet till Zakynthos igen för att vinna tillbaka min före detta flickväns hjärta. Intåget på bargatan gjordes på en gul vespa bakom en stor svart man som hette Bubba och sålde cd- skivor på stranden och som jag bekantat mig med på bussen mellan Aten och Zakynthos. Erövringen lyckades inte alls då mitt kära ex var mer intresserad av en muskulös venezuelansk bartender. Efter en och en halv dag begav jag mig mot Sverige igen. Krossad.

Magaluf - Den enda segern
Så till min charterresa som varade i hela fem veckor. Dit åkte jag barnsligt nog för att återupprätta min ära. Som ni förstår hängde det ihop med att jag förlorat min stolthet på Zakynthos två år tidigare. Jag betämde mig för att bli bartender - till råga på allt en riktig livsnjutare som bara njöt och låg runt. En riktig "Magaluf- bartender". Det lyckades jag med och därmed var mitt uppdrag slutfört och jag kunde, med återupprättad heder, återvända hem igen.

Media tiger

Bloggen befinner sig i ett medialt lågtryck. Kallt och blåsigt är det. Inga medier har hakat på helgens stora nyhet att Sveriges absoluta, kulturella finrum är tillbaka. Det tycker jag är mycket märkligt. Istället toppar Aftonbladet med att Koeniggsegg köper Saab. Jag förstår folks gnäll på kvällspressen om skev och oviktig nyhetsrapportering. Att DN, som är vår stora konkurrent tiger om vår återkomst är fullt förståeligt. Flaggskeppet, DN Debatt, vill de väl hålla fritt från konkurrens.

God morgon!

Min mamma är en hippie utan dess like. Det mest illustrativa för hennes person är att hon, istället för studentmössa, bar basker då hon tog studenten. Hon tvingar i mig diverse vitaminer och har gjort så ända sedan jag var liten. I dag är jag en vuxen, självständig man men likt fan stoppar jag i mig Omega 3 tabletter, på mammas ordination. Eller kanske hennes healers, vad vet jag. Duktig som jag är lydde jag mammas råd och stoppade i mig en tablett i morse, på tom mage. Nu sitter jag här och rapar fiskleverolja över hela skrivbordet. I övrigt önskar jag er en god morgon.

Robert Gustavsson

Sitter och kollar på "ett Herrans Liv" med Filip och Fredrik. Robert Gustavsson är gäst. Vilken människa! Det finns få svenska kändisar som har något att berätta. Att dela med sig av. Som kan konsten att sitta i en soffa och tala om sig själva på ett avslappnat och underhållande sätt. Det är en konstform. Möjligtvis någonting man kan träna upp, men vissa har det naturligt. Just förmågan att underhålla, att berätta saker om sig själv som får lyssnarna eller tittarna att spetsa öronen. Robert Gustavsson är en av dessa. Mannen är ett geni.

Att fildela (Kim)

Nu ska jag berätta vad jag gör. Jag fildelar. Inte för närvarande men i allmänhet så sitter jag och delar med mig av upphovsrättsskyddade filer med jämna mellanrum. Jag har blivit litet skrämd av alla nya lagar och det är därför jag bara fildelar från offentliga wifinät som Lidingö Stadshus. Mitt samvete är rent, det är inget fel att dela med sig av dessa filer. Vill ni veta varför?

Genom att dela med sig av filer så återställer man ordningen, som på senare år blivit kraftigt rubbad. Begåvade artister, författare och skådespelare kommer naturligtvis att fortsätta tjäna sina miljoner. Dessa går det ingen nöd på. Förlorarna är de som egentligen är ganska värdelösa, Stefan Sauk, alla Sveriges deckarförfattarinnor och idolvinnare. Så är det med det. Vill de tjäna pengar får de utbilda sig som alla andra.

Ut med er imorgon, Sveriges metereologkår är eniga, det blir sol! Alla utom tv4:as internetvädersajt verkar övertygade om detta, de har tagit det säkra före det osäkra och satt ett regnmoln på de nästkommande tio dagarna i sin prognos. Det kan inte vara några muntergökar som sitter där.

Snart är det midsommar

Längtar till midsommar. Känner på mig att årets upplaga kommer bli något utöver det vanliga. Mat och dricka hela natten i goda vänners lag. Sill på bordet, men den äter man inte. Det ska bara vara där. Typ som Anders Svensson på Sveriges mittfält. En uråldrig tradition.

MMS mottaget från Kim 14:37

"Jag kommer över och grillar hos dig på lördag. Har just krängt en grill./Kim"

Village i lördags

Kim och jag stod i godan ro på Villages uteservering när en mycket liten, mörkhårig kvinna började anfalla Kim med kyssar.

Mitt sommarlov (Kim)

Jag har sommarlov och ligger därför kvar i soffan där jag sov inatt. Jag går inte upp förrän sommaren kommer tillbaka. Enligt tv4 är det 9 grader ute och skurar, har inte tittat ut för att bekräfta det men jag har ingen anledning att misstro dem. Till midsommar har de dock dragit till med den sedvanliga helgarderingen, ett regnmoln och en sol. Det innebär att de är helt säkra på att det i alla fall inte faller någon snö då. Vad skönt.

Sommar!

Det regnar och regnar. Jag som tidigt förklarat att den här sommaren ska spenderas i Sverige börjar nu ångra mitt beslut. Tänkte genom mitt spenderande på hemmaplan styra upp oss ur den här lågkonjukturen. Men vissa har det ju bra. Skåne har flera glada solar över sig på väderkartan. De är så jävla "kontinentala".

En gammal krönika

Ett kungligt bröllop

Frågan om vem som ska betala kronprinsessans och Daniel Westlings bröllop är en riksangelägenhet. På gator och torg, i etern och på nätet är vårt land tudelat. Rojalister och republikaner utkämpar sin hårdaste strid på mycket, mycket länge. Stämningen är hätsk och fientlig. De gamla klassiska argumenten dammas av och finslipas. ”Antidemokratisk”. ”En fin tradition”. ”Ett gigantiskt socialbidrag”. ”Bra reklam för Sverige i världen”. Tänk att en liten ring kan riva upp så mycket känslor. Rena rama sagan om ringen. Kvällspressen väser ”my precious” och lever rövare i detaljer och planering. Kungen och Silvia sitter, stela som två hobber, och läser upp meddelanden på Youtube. Som en mindre skäggig men mer gråhårig version av Gandalf dyker Tarras- Wahlberg upp och vill vara med och planera bröllopet.

Bröllopet ja, vem ska betala för det? Det lägger jag mig inte i. Förmodligen blir det vi skattebetalare. Kan inte tänka mig något annat. Det jag bryr mig om är – festen.

Då talar jag inte om balen på slottet. De blåblodiga ska självklart ha sitt. Tror inte jag och prinsessan Lillian har samma uppfattning om vad som kännetecknar en bra fest.
Nej, jag talar om festen som tillhör oss. Partajet som tillfaller folket.

Karnevalstämningen som är tradition när kungligheter gifter sig. Festen som börjar efter att Hans Majestät talat om nationens framtid. När han berättat om hur vi en gång för alla ska kväsa den ryska björnen. Efter att han dundrat att det är vi borgare och bönder som är nationens ryggrad. När han vänder sig om och går in till de sina, då tar vår, undersåtarnas, fest vid.

Öltält skall resas på den Kungliga huvudstadens samtliga torg. Från Kungsträdgården till Tensta torg ska ölen flöda. Över öppen eld ska det grillas lamm och gris. Vi ska gå man ur huse och dansa som epileptiker, hela natten lång. Männen ska ta på sig sina finaste kostymer och kvinnorna ska vara klädda i lätta bomullsklänningar. På Nytorget ska några dömda fångar hängas i prinsessans ära. Hon får benåda några av dem. Men inga direktörer. Hovet kan inte dra på sig folkets ilska genom att benåda några giriga direktörer i dessa tider.

Några få, utvalda, medborgare blir adlade. För tjänster de utfört gentemot vårt tacksamma land ska deras vapensköldar hänga i Riddarhuset och deras arvingar ska slippa betala skatt i all framtid. Kungen ska frikostigt dela ut förläningar och slott.

Henrik Schyffert ska klä ut sig till narr och glädja oss. Få oss att skratta. För, gör han inte det så jagar vi honom genom Gamla Stans gränder. Och trubadurer och sångare, EMD, Brolle Jr och Håkan Hellström ska spela tills fingrarna blöder.

När jag sedan vandrar hem längs Stockholms gator står solen redan högt på himlen. Utslagna fyllbultar sover längs fasaderna och jag är lycklig. Tänker att jag har varit med om en historisk händelse. Ett kungligt bröllop.

Sedan sist, Amsterdam (Kim)

Så, vad har hänt sedan vi sist sågs?

Jag har varit i Amsterdam, inte mycket annat, och vad gjorde jag där då?



Provade som synes träskor



Bar ett holländskt barn, Laurens heter den unge mannen.

Genever, Genever och hesa skratt

Kollade om det fanns några schyssta filmer som inte kommit ut i Sverige än. Så var tyvärr inte fallet.

Kobran

Förvandlingen (Kim)

Sitter för ovanlighetens skull i mjukiskläder och ser på ett tv-program om tatueringar.
Jag är white trash. Slentrianmässigt slänger jag upp handen i en obscen gest och ser farlig ut när en kamera riktas mot mig, jag ser på min livrem på ett helt annat sätt. Den är ett vapen, ett tortyrredskap avsett för kvinnomisshandel. Det luktar av frityr och gårdagens öl, nu mår jag bra, jag börjar känna sympatier för AIK. Måste få av mig denna mundering illa kvickt.



Kobran

Visst röstar vi

Så här såg det ut när tre unga lidingöbor nyttjade sin demokratiska rätt och utförde medborgerliga plikt. Notera att Kim hade klätt upp sig och såg ut som en riktigt sliskig Sverigedemokrat. Det sista jag ropade efter honom när han gick in var: "Nu ger du fan i att rösta på Sverigedemokraterna."

Se Kim landa ett jumbojet i sin lägenhet!

Han dog lycklig

"Massiv orgasm kan ha gett honom en dödlig hjärtinfarkt". Det enda jag kan tänka på är den klassiska sexscenen i "Scary Movie". Sedan blir jag lite avundsjuk och nyfiken. Hur uppnår man en massiv orgasm?

Han får ta mycket skit

Ni vet killen med den vita Jaguaren som inte lärt sig parkera. Jag skrev ju en lapp där jag förbannade hans parkeringskunskaper och bristande hänsyn till övriga bilister i garaget. Nu har jag fått medhåll. Bredvid min lapp låg i går en ny lapp. Den var lite mer aggressiv: ”Idiot! Flytta bilen och gör aldrig om detta. Ställ dig innanför de vita linjerna.”

Telia är förlåtet

Under några månader har jag befunnit mig i en infekterad tvist med Telia. Medvetet har jag undanhållit er från affären. Vill inte göra er upprörda, det är ju trots allt lågkonjuktur. Telia ligger illa till som det är. Anledningen till min och Telias konflikt är att jag fick vänta i 3 månader på att min kabelteve skulle installeras. Nu är det gjort. Förra veckan var det dags för en motprestation från deras sida. Utan att jag ens behövde be om det ringde det en trevlig kille till mig och sa att jag skulle få 2400 kr i kompensation för deras inkompetens. Stämningen var lite spänd mellan oss. Jag tror att vi båda visste det ingen riktigt vågade uttala. Att jag kan ställa till med ett jävla helvete för Telia. Att den här bloggen är en maktfaktor. Man hörde hur han tungt andades ut när jag avspänt sa: ”Okej, 2400 kronor blir bra”. Inombords skrek jag halleluja. Det han inte förstod var att om han sagt att jag fick två pavor billigt rödvin och en stock Göteborgs Rapé, skulle jag också sagt okej. Jag säljer mig billigt.

Ny hobby

Jag har gripits av en total, absolut, fullständig, hockeyfeber. Sedan jag införskaffat ESPN har jag inte gjort annat än att kolla på NHL- slutspelet, läsa NHL- bloggar och kollat NHL- klipp. Det känns om när jag var liten och satt och ritade hockeymålvakter under lektionerna i Östermalmsskolan.

Preventiva åtgärder

Vet inte riktigt vad jag ska tro om influensautbrottet i Mexiko. Jag vet i alla fall vad min pappa tror, han har nämligen köpt 80 stycken munskydd på Apoteket. Han rustar för domedagen.

Möte

Ni vet när man träffar någon man stått nära, men inte längre står nära. Någon som man, av olika anledningar, inte längre umgås med. Det är lite stelt, man ställer standardfrågorna, kanske försöker man sig på ett torrt skämt för att lätta upp stämningen. Det finns ju vissa koder för dessa möten. Hur man uppför sig. Vad man säger och inte säger. Nima träffade en gemensam vän till oss. En gång i tiden stod vi alla tre nära varandra. I gymnasiet. Ni vet, vi var inte bästa vänner, men vi sågs varje dag och hittade även på saker utanför skolan. Nima träffade vår tidigare vän och uppförde sig helt enligt den oskrivna ”stelt möte på stan med före detta vän koden”. Så här gick det:

Nima: Jaha, när ska vi ses då?
Vän: Jag vet inte… ( ser besvärad ut )
Nima: ( tvekar lite, svaret är inte det han väntat sig): Vaddå, nya vänner och så eller ( halvt skämtsamt för att lätta upp stämningen)?
Vän: Precis. Mycket att göra.
Nima: Okej, vi hörs då….

När jag fick samtalet återgivet för mig tyckte jag att det var mycket intressant. Vår tidigare vän är brutalt uppriktig i sina svar. Han skiter fullständigt i uppförandekoden. Alla vet att även om man säger att man ska ses så blir det aldrig av. Men det hör liksom till dessa möten att man gör upp storslagna planer om att ses och sen går var och en vidare till sitt. Medveten om att båda var med på noterna. Att båda har nya liv och nya vänner. Han valde ett annat sätt. Det ska tilläggas att jag tycker om min före detta vän lika mycket som förr. Han är mig fortfarande mycket kär. Och väldigt ärlig.

Sökande

Man var osäker när man var yngre. Det var ett ständigt sökande av bekräftelse och hobbies. Ett konstant identitetssökande. Samlande på hockeykort. Testande av olika sporter. Osäkerhet för vad andra tyckte. Jag tyckte om bokmärken men inte kunde jag gå runt och berätta det hur som helst. Låtsades alltid veta vad andra talade om, fast jag inte hade en aning. Ville ju hänga med.

Men allt det där sökandet, alla timmar av oroligt tänkande på morgondagen har ju format en till den person man är idag. Den som söker finner. Idag behöver jag inte låtsas att jag tycker bokmärken är töntigt. För det tycker jag. Astöntigt.

Vi var först

Vilket väder vi har vänner! Uteserveringarna är säkerligen fulla av solälskande dårar. Grevar och baroner sitter i solskenet på Sturehof och äter sina ostron och sköljer ner dem med vin. Själv sitter man här, på jobbet. Men ingen kan ta ifrån mig och Nikos att vi i år var där först. Vår premiär skedde redan i början av mars, mitt i en snöstorm. Folk tittade på oss som om vi vore dumma i huvudet. Trotsigt höjde vi våra glas och drack öl på den kalla uteserveringen. Ignorerade de yttre omständigheterna. Att sitta på uteserveringar och dricka öl i solen kan vem som helst göra. Däremot krävs det en riktig karl för att göra det när snön vräker ner.

Anders Lundin

Om Anders Lundin är seriös i sitt uttalande är det något allvarligt fel på den svenska paparazzifotograf- kulturen. Då känns deras nyhetsvärdering lite skev. Minst sagt. En bild på en sned lyktstolpe känns sexigare och mer exklusiv än en bild på Anders Lundin. Tror inte att en enda person som kallar sig fotograf ens skulle orka ta upp sin kamera om de såg honom på stan. Än mindre tänka: "Vilken kändis är het just nu? Jo, fan bilder på Anders Lundin säljer som smör i solsken, jag drar och bevakar hans port och ser om jag kan få en sjysst bild på honom."

Filosofi och fruktsallad

Gjorde just en fruktsallad. Stod och vägde för och nackdelar med att ha i banan. Jag gillar egentligen inte bananer. Men, i fruktsallad måste man ha i något man inte gillar. Det liksom framhäver smaken av det som är gott. Ta en påse Gott & Blandat, skulle det bara finnas goda bitar i skulle man tröttna. Om alla kvinnor vore vackra skulle de vackra inte vara så eftertraktade.

Söderstekare

I dag ser jag ut som en riktig södermänniska. Stor halsduk, sned lugg och lite halvbusigt- hängiga jeans. Och vet ni vad? Jag trivs med det. Det kanske är min nya grej.

Dumpad!

En av mina vänner har blivit dumpad av sin flickvän. Hon har träffat en ny. Vet ni vem hennes nya kille är? Jo, killen som kom på Spotify. Lite svårt att konkurrera med kanske. Måste kännas hopplöst att blivit ratad för en så jävla rik och smart kille.

Nu säger han att han ska hitta på något bättre än Spotify. Något som får Spotify att framstå som trams.

Jag klappar honom deltagande på axeln, säger: Lycka till!
Sen ler jag lite överlägset.

Jag förutspår en död inom 6 månader

Det twittras en massa i dagarna. Ashton Kutcher har en miljon personer som följer hans twittrande. Svensk kändiselit går man ur huse för att hänga med. Alla twittrar som besatta. Nu ska jag säga något som jag kanske får äta upp: Twitter är en fluga. En fluga som kommer att dö.

Så, då var det sagt.

Inom sex månader kommer Twitter vara en lika stor föredetting som Playahead. Ingen kommer att vilja höra talas om Twitter. Folk som under dessa månader twittrat som galna kommer förneka att all kännedom om det. Bli röda i ansiktet och vända sig bort när man anklagar dem för att ha twittrat.

Ett minne

Jag minns när jag och Nikos reste runt i Grekland för några år sedan. Vi hamnade på Zakynthos. Och, som de fina och skötsamma pojkar vi är, hatade vi stället. Hatet var besvarat. Ön och dess invånare hatade oss intensivt tillbaka. Engelsmännen trodde att vi var italienska bögar. När vi drypandes av sololja kontaminerade vattnet, klädda i minimala, likadana, turkosa och rosa shorts, busvisslade de efter oss. Till sist bestämde vi oss för att köpa handdukar med ”the Union Jack”, så att de skulle tro att vi var britter. Började kalla varandra ”Paul” och ”Joe”. Det blev lite bättre.
Slutligen tröttnade vi på skådespelet. Om kvällarna satt vi på vår balkong och sjöng visor och drack sprit. Det var min första kontakt med livet på en charterort.

Idioter i garage

Jag har min bil ståendes i Arktitekthuset på Rådmansgatan. Lokalen som kallas garage är inte alls lämpad för att inhysa fordon. Den består av pelare och konstiga vinklar. Om man inte håller sig till de vita linjerna blockerar man alltid någon annans parkeringsplats.

Igår när jag kom hem, trött och irriterad efter bandyn med gubbarna, hade en jävel ställt sig så att jag inte kunde komma förbi. En vit, gammal Jaguar som skrek dryg och rik medelålders vit man lämnade cirka en halv meter åt övriga garagegäster att ta sig förbi på. Min första inpuls var att dra en fet repa i lacken på biljäveln. Sen ändrade jag mig och skrev en lapp:
"Håll dig inom linjerna nästa gång för i helvete", skrev jag. Lagom diplomatiskt. Kunde ju lagt till ett "din jävla idiot" i slutet.

Om han inte ställer sig som folk nästa gång kommer jag gå lös på hans fjolliga bil.

En kväll förra veckan

Kim och Yassin var här förra veckan. Vi kollade fotboll och drack. Kim och jag drack vin medan Yassin höll sig till glögg av någon outgrundlig anledning. Dessa araber alltså. Man säger "anpassa er" och de börjar dricka glögg i mars.

Sen gick vi ut på krogen. Lisa och Sanna såg chansen att få sin tid i mediebruset. Att synas i det absoluta mediala finrummet. Leka med de stora pojkarna så att säga. Bönade och bad om att jag skulle lägga upp bilden på bloggen. Och, nu gör jag det.

Hjärter dam - del 5

Klockan är halv fyra på natten och jag hör dina steg i trapphuset. Oskarpa och krampaktiga. Du fumlar med nycklarna, lyckas slutligen öppna ytterdörren och ramlar in i vår hall. Hårt stänger du dörren. Du fnissar och svär om varannat när du tar av dig skorna. Sen stegar du in i köket, dricker ett glas vatten och smäller obärmhärtigt ner glaset i diskbänken. Ljudet av rostfritt stål och glas som slår ihop ekar in i sovrummet och jag ber en bön för det stackars glaset. Förmodligen samma glas som vi fick av din mor och som du alltid betraktar mig extra noggrant när jag nyttjar. Du liksom väntar på att jag ska tappa ett i marken så att du kan sätta igång. Så du kan skälla på mig. Berätta för mig hur klumpig jag är.

På vägen mot vårt sovrum ramlar du. En dov duns som följs av absolut tystnad. Jag håller andan och lyssnar efter ljud, efter någon form av rörelse som kan berätta för mig att du inte slagit ihjäl dig. Dunkat huvudet i marken och nu ligger på parketten och förblöder eller kanske brutit nacken mot tevebordet. När jag inte hört några livstecken på någon minut blir jag orolig. Lämnar motvilligt den varma sängen och sätter ner fötterna på golvet. Ska just resa mig när jag hör hur du stönar där ute.
- Älskling, hur mår du ropar jag.
- Vad gör du vaken?
- Jag var orolig, ville bara försäkra mig om att du kom hem.
- Har du inget liv eller?
- Jo, men...

Orden fastnar i halsen på mig. Varför anstränger jag mig ens?

- Behöver du hjälp, har du slagit dig? Ropar jag sittandes på sängkanten.
- Nej.
- Okej, men då går jag och lägger mig då.

Jag drar täcket över mig och lägger mig till rätta. Efter någon minut kommer du inklampandes. Dina platta fötter klatschar i marken. Jävla plattfot hinner jag tänka innan rummet fylls av en sur, äcklig doft av billigt vin och cigaretter. Av fylleångest och ilska. Jag tänker på Christer Pettersson där jag ligger och försöker undvika att se på dig. Jag öppnar motvilligt ögonen och ser åt ditt håll. Du står lutad mot väggen och ser på mig. Håret står åt alla håll och du har en stor reva i strumpbyxorna. I dina ögon syns besvikelse. Avsky.

- Du är så jävla tråkig. Jävla loser, utbrister du plötsligt.
- Titta på dig, forsätter du.
- Lönnfet och så jävla bekväm och självgod, avslutar du.

Du ser på forskande på mig. Väntar på min reaktion. Vill se dina ord sjunka in och krossa mig. Jag vänder mig om mot fönstret, bort från dig.

- Jävla bög. Du vill inte ens knulla va? Du kan inte ens få upp kuken längre. Din jävla slapptask.
- Älskling sluta... Du är full, kom och lägg dig och sov istället? Det är vår årsdag i morgon. Vi fyller fem år du och jag?

Du fnyser och lämnar rummet. Halvvägs genom vardagsrummet börjar du spy. Jag hör hur en präktspya träffar golvet. Ser framför mig hur den sakta sprider sig till vår vita matta. Du hämtar dig snabbt och går till badrummet. Efter att ha sköljt munnen kommer lägger du dig bredvid mig.

- Du ska inte torka upp spyan?
- Jag gör det i morgon.
- Men det kommer ju lukta. Mattan kommer bli förstörd.
- Jag bryr mig inte.
- Jävla idiot torka upp din jävla spya!
- Nej... Håll käften, jag vill sova.

Jag suckar och går upp. Tänder ljuset i vardagsrummet.

- Släck lampan.
- Nu håller du käften.

I sörjan kan jag urskilja pasta, rödvin och räkor. Spyan ligger som en röd ö i mitten av rummet. Farligt nära vår vita matta. Din jävla trollpacka, tänker jag. Lunkar till städskåpet och tar fram moppen. Fyller en hink med vatten och går tillbaka till vardagsrummet. Ångrar mig och vänder om. Tänder ljuset i hallen. Ser din nya, röda väska som du ständigt bär med dig sen du slösat en halv månadslön på att införskaffa den. Tar långsamt upp den. Går ut i köket och hämtar en plastpåse.

Beslutsamt går jag tillbaka till vardagsrummet och ställer mig på knä bredvid härligheten. Tar ett djupt andetag och greppar, med plastpåsen runt handen, den slemmiga sörjan och häller den i din väska. Tar en handfull till och slänger ner. Frenetiskt, som i trans, arbetar jag. När det bara är lite slem kvar, inte minsta lilla halvupplösta räka, ställer jag väskan i hörnet och tar till moppen. Svabbar ordentligt och bestämt upp resterna. Torkar upp ordentligt. Går sedan ut i hallen och hänger upp väskan på klädhängaren. Smyger tyst tillbaka till sovrummet och lägger mig bredvid dig.

- Imorgon mår du säkert bättre älskling... God natt, viskar jag.

Sugen på kryssning

Jag hade ett hektiskt schema i helgen. Därför höll jag mig inomhus på kvällarna. Tog fram datorn och kollade igenom hela förra säsongen av "Färjan". Det känns som om jag är en del av besättningen på Cinderella. Som om jag känner allt och alla. Snackar brudar med Håkan och berusade och jobbiga gäster med vakterna.
Nu är jag riktigt sugen på en grisig kryssning. Min sjövana inskränker sig dessvärre endast till ett antal Ålandskryssningar med Eckerölinjen. Nu ska jag köra på riktigt. Ska köpa biljetter med Cinderella. Ett riktigt jävla sjöslag ska det bli!

Förra helgen

Den här bilden är intressant. Kim har slutligen följt sina vänners råd och börjat dricka vatten på krogen. Han är stolt över det. Vill föreviga ögonblicket med en bild. Det han inte förstått är att vatten inte hjälper när man redan är för berusad. Betraktaren förstår direkt att det redan är försent. Att han på bilden redan nått en nivå då ett glas vatten inte kan rädda honom från att bli allvarligt drucken.

Duschvett

Jag lever ett hektiskt liv. Därför gäller det att använda tiden man står i duschen kreativt. Effektivisera sin tid i kabinen helt enkelt. Nu har jag även börjat dricka ett glas vatten i duschen om morgonen. Andra saker jag gör är borstar tänderna, tandtrådar tänderna och klipper tånaglarna.

Jonas Gardell

Såg på "Söndagsparty med Filip och Fredrik". Kan inte riktigt smälta Jonas Gardell. Han är liksom lite för mycket hela tiden. Gillar honom i skriftlig form. Inte att se eller höra honom. Vill gå fram till rutan, knacka på den och be honom lugna sig. Han är spattig på ett väldigt olustigt sätt.

Paus

Vi har en paus ni och jag. Det är väl inte så svårt att förstå? På måndag kör vi igen. Jag spelar lite svår och hur mycket ni än låtsas som om ni inte bryr er, så gör ni det. Det gör mig spännande och oåtkomlig och det gör er galna. Ni är så förutsägbara.

Hörs på måndag!

Gårdagen

Vaknade just och fann en tändare från klubben/båten "Patricia" i fickan. Vad jag minns var jag på Spy Bar, någon som vet något?

Påskjävel

Påsken är en väldigt mycket sämre version av sommaren. Ingen är hemma och det är bara lite varmt. Ingen vill vara med mig i dag. Alla beter sig som vuxna och äter påskmiddagar. Allt jag vill är att sätta mig på ett lagom sliskigt fik inom tullarna och ta det lite lugnt. Eller som jag och Nikos gjorde förr i världen, innan han blev en jävla gubbe. Då söp vi oss aspackade och vakade in påsken. Gjorde gula påskdrinkar och hade fjärdrar i håret.

Nu är allt över. Jävla påsk.

Samtal med Kim

Fick ett mail av Kim. Det stod att jag var inbjuden till något. Oklart vad.

Jag: Tja, vad var det för mejl du skickade?
Kim: Har ju skaffat Outlook express...
Jag: Jaha?
Kim: Ja, satt bara och mailade lite och kände mig viktig.
Jag: Så det var ingen inbjudan till en fest?
Kim: Nej.
Jag: Okej, onödigt att låtsas som det. Du kunde ju bara skickat "test" eller något. Aja vad gör du då?
Kim: Är på stan...
Jag: Vi hörs sen då.
Kim: Vänta lite!
Jag: Ja?
Kim: Har du någon jobbmail? Bygger upp en kontaktlista... Breddar mitt nätverk så att säga. Jävligt viktigt.
Jag: Okej? då duger det inte med min hotmail adress eller?
Kim: Nej såklart inte, maila mig din jobbadress sen så hamnar du på min outlook express- lista.
Jag: Visst, vi hörs sen.

Påsklov

Sitter och längtar efter påsklov. Snart, om en halvtimme är det dags för mig att packa ihop mina tillhörigheter och försvinna, ut i friheten. Jag hoppas, önskar och vädjar till SMHI att de håller vad de lovat. Sol.

Över gård

Att jag får post är ovanligt. Inte för att ingen skickar brev till mig. Nej, problemet är att jag bor " 2 trappor över gård". Jag har tidigare inte förstått att man måste skriva det när man uppger sin adress. Har tagit för givet att brevbäraren kollar både i huvudbyggnaden och gårdshuset. Att han tar lite initiativ. I går låg min DN och skräpade i porten. Med den låg ett litet brev som hälsade mig välkommen som prenumerant. Jag protesterade kraftfullt genom att inte läsa blaskan. I dag sprang jag lycklig som ett barn ut i hallen för att se om jag fått någon tidning. Det hade jag inte. Nu sitter jag och planerar hur jag ska ta det här vidare.

En flaska urin och jag

Ni tycker att det här är en konstig bild va? Kliar er i huvudet och undrar varför jag lägger upp en bild på mig själv med en vattenflaska i handen. Det är ingen vanlig vattenflaska. I min hand håller jag en halv liter av min egen urin. Var kissnödig i dag så jag stannade bilen på Valhallavägen, satte mig i baksätet, rotade fram en vattenflaska ur min träningsväska och kissade. Den fylldes till bredden som ni ser. Inte en droppe utanför. Inte illa pinkat va?

Hjärter dam - del 4

Det finns inget som stör mig så mycket som när du snarkar. Djupa rosslingar som bryter tystnaden i vår lägenhet gör mig galen. Efter varenda ett av dina djupa, ljudliga andetag önskar jag tystnad. Ett slut. Att just det andetaget vore ditt sista.

Jag går upp och tar ett glas vatten, dricker det snabbt och glupskt så att hälften rinner ner längs min hals. Sen sätter jag mig vid köksbordet och lutar huvudet mot bordsskivan. Blicken fastnar på en bild på oss som sitter på väggen. Den midosommaren vi firade med din mor. Den skatan. Du blir mer lik kärringen var dag som går.

Då försvarade du mig när hon var på mig. När hon kritiserade mig för min frisyr, mitt jobb och min bil. Allt var fel och ingenting dög. Nu är det du som klagar. Som njuter av att hacka på mig. Påpekar vilken förlorare jag är.

Jag går in och lägger mig bredvid dig igen. Du vänder dig mot mig. Ditt avslappnade och fridfulla ansikte får mig att känna saknad. Saknad efter tiden som varit. Efter personen du en gång var. Öm, kärleksfull och vacker. Vad gick fel? Jag smeker din kind och kysser dig lätt på den. Du vänder dig om igen. Bort från mig. När jag lägger min arm om dig tar du bryskt bort den. Jag låter mig inte nedslås. Trevar längs din midja med mina händer och drar dig till mig.
- Älskling, ska vi?
- Nej din jävla idiot. Jag vill sova.
- Men, det var ju så längesen...
Du suckar högt och irriterat. Öppnar munnen för att svara men ångrar dig. Du förblir tyst.
- Skit i det då, säger jag och flyttar mig bort från dig.
Vi ligger tysta bredvid varandra. Var och en på sin sida av sängen.
- Jag ska resa bort i morgon, säger du plötsligt.
- Var ska du då?
- På spa.
- Jaha, med vem då?
- Med jobbet...

Du ljuger. Jag vet att du ljuger. Vilket jävla jobb tar med sina anställda på spa. Du ska träffa någon, tänker jag. Svartsjukan väller upp i mig. Som ett gift sprider den sig i min kropp. Du ska resa bort och knulla. Men mig kan du inte ligga med. Efter någon timme somnar jag. Fortfarande skakande av ilska.

Vaknar arg. Trött och förbannad. Klampar extra högt i parketten på min väg till toaletten. Smäller i badrumsskåpet. Tar av mig kläderna och hoppar in i duschen. Greppar shampoflaskan och tvättar håret. Skrubbar det frenetiskt, som om det vore infekterat. Ställer ner flaskan.
- Spa, du ska få se på spa, säger jag högt.

Jag tar upp shampoflaskan igen och tömmer den på halva dess innehåll. Sen öppnar jag den och för den till min penis. Låter min gula morgonurin skölja ner i den. Sätter på locket igen, skakar om den och ställer tillbaka den. Visslande stiger jag ur duschen och klär på mig igen. Innan jag går ropar jag:
- Älskling, ha det så kul på ditt spa. Hälsa alla.

Bryska uppvaknanden

Dala har ju befunnit sig oftare på sjukhus än de flesta. Armar som bryts, njurar som spricker och hjärtproblem. Hans frekventa, och ibland långvariga, sjukhusvistelser har gjort att han lärt sig systemet innifrån. Han kan bluffa sig till en säng på fyllan. Det har hänt mer än en gång att han vaknat upp bakfull men frisk som en nötkärna på ett sjukhus. En gång efter en annan hård kväll vaknade han upp av att en riddare (det var medeltidsvecka på Gotland), stod och stötte på honom med svärdet då Dala somnat full på läktaren och föreställningen snart skulle börja.

Svenskar och solen

Vi svenskar är ett solälskande folk. Läste för några dagar sedan om en svensk tjej, adopterad från Thailand, som befann sig i New York. Hon satt på en parkbänk när en man kom fram och frågade om hon var svensk. Hon undrade förvånad hur han kunde veta det, eftersom hon inte såg särskilt svensk ut. Då sa han att det bara är vi svenskar som vänder oss mot solen på det sättet hon gjorde.
Rätt intressant faktiskt.

Min lördag i bilder

Jag och Nikos steg upp med tuppen och tänkte befinna oss på Sturehof klockan 13:00 för att säkert få tag på ett bord. Det visade sig att det redan var fullt. Istället bestämde vi att göra ett litet gästspel och begav oss till Snaps på söder. Där fick vi snabbt tag på ett bord och satt kvar i fyra, fem timmar.
När vi tröttnat på Snaps och var rätt berusade började var och en traska hem till sitt. Nikos ville rida på hästen men jag, som alltid varit rädd för hästar, nöjde mig med att klappa den. Sen gick var och en hem till sitt för att vara pigga och alerta på kvällen. Jag somnade, av oklar anledning, naken på soffan.

Klockan 22:00 möttes vi upp igen. Gick till Ambassadeur. Dansade tills vi var våta av svett och gick sedan till Spy Bar. Kände oss inte välkomna av det trendiga folket och bestämde oss för att äta kebab. Dala och Jocke kom också dit.
Av oklar anledning kom Dala bärandes på denna kvinna. Hon satt kvar i hans knä under hela den timmen vi åt. Det såg mycket märkligt ut.

Efterfest

Ett trevligt dygn

Det senaste dygnet har varit ett virrvarr av sol, vilda nattklubbar, uteserveringar och öl. Tror inte Ambassadeurs wannabe "Snabba Cash"- grabbar ännu riktigt förstått vad som hände. Varför kvinnorna kom springandes ner från champagneborden och flockades kring oss. Ren magi är det korrekta beskrvningen av scenerna. Total hysteri. Eufori. När jag går på nattklubb påminner om när Beatles uppträdde på 60- talet.

Ner på stan

Nej, nu tar jag mig ner till Sturehof och dricker öl och äter toast skagen. Ses där klockan ett?

I soffan

Har just fått mina efterlängtade tevekanaler. Ligger och kollar på ESPN- classics och känner mig som en amerikansk sportpappa. Frågan är om det ens är värt att gå utanför dörren när man har så mycket teve att titta på.

Fantomen på gymmet

Idag var jag och tränade för första gången på mycket länge. På gymmet finns en lång man med ett lockigt stort och mörkt hår. Jag har börjat misstänka att han är psykopat. Killen är övertygad om att han är Guds gåva till kvinnorna. För några veckor sedan slet han av sig sin tröja och gick runt i bar överkropp i minst fem minuter. Helt omotiverat. Fram och tillbaka spatserade han. Man såg på honom att tyckte att hans svettiga kropp var en fröjd att skåda. Att nu jävlar får någon städare komma med en trasa och torka upp snigelspåren på maskinerna efter de lyckliga kvinnorna.

Han tränar alltid i en ett underställ på överkroppen och shorts. Med långkalsonger under. Ja, ni läste rätt... Han tränar i långkalsonger med shorts över. I dag gick han runt och kliade sig i röven. Inte en diskret liten " nu lägger jag kalsongerna rätt " utan mer en: " fan jag glömde torka mig och de kliar utav bara fan i brunögat ". Utan att skämmas. Pang bara, sen var handen nere och grävde i hans äckliga jävla långkalsonger. Sen gick han och pillade på hantlarna.

Limousine?

Sitter och funderar på om jag tycker det är okej att åka limousine i Stockholm. Det gör jag, under två förutsättningar: antingen ska du ha minst 500 miljoner svenska kronor på banken. På ett konto. Inget fond- eller aktiesparande. Utan en halv miljard kr på ett hederligt gammal sparkonto. Eller så ska du alltid åka limousine och ha en egen chaufför.

Man ska alltså inte vara ett grabbgäng som lägger 500 spänn var för att åka limousine tvåhundra meter för att sedan göra en "flashig" entré på Ice. Sen inser jag att hela mitt resonemang faller. Att jag lurar mig själv. För, om någon skulle erbjuda mig att åka, vet jag att jag skulle vara den där killen som står i takluckan och skriker. Ni vet, den jobbiga jäveln man hatar.

Lata vänner

Folk blir som tokiga av solen. Fick ett antal samtal idag om vänner som var ute och roade sig på stan. Drack öl och promenerade. Satt på uteserveringar och slappade. De lata asen. Mitt på dagen. Nu undrar ni vad jag har för vänner. Jobbar ingen? Pluggar ingen? Jag klandrar er inte, jag undrade samma sak. Sen gnäller folk på att det är lågkonjuktur.

Aprilskämt

Lurade brorsan att han blivit kallad till rättegång för de filmer han laddat ner. Läser med djup och eftertänksam röst upp titlarna. Han säger att lagen är orättvis. Försöker att vara modig i motgången. Väldigt kul. Han gick på det, den lilla snorungen.

Meddelande från Kim

"Har du hört att de börjat med ekologisk prostitution i Holland? Hororna är inte besprutade! Ett helfestligt skämt jag kom på idag!"

Martin ljuger

Min vän Martin "Stekaren" Steen påstår att han befinner sig på den franska rivieran. Säger att han jobbar som chaufför hos en svensk familj och tjänar bra. "Living the dream", kallar han det. Tycker det är väldigt märkligt att han bara har en enda bild på sig själv därifrån. Den här:

Egentligen tror jag han är i Grekland och säljer cd- skivor på stranden. Har odlat rastaflätor och röker gräs. Det är mycket som pekar på det.

Är det lite för gay?

Är det okej att en 22- årig heterosexuell man endast har Håkan Hellström och Lars Winnerbäck på sin playlist? Eller ska han vara tyst om det när han raggar? Jag frågar, som ni förstår, å en väns vägnar.

Saknar vi vilja?

Har ni tänkt på det här när man ställer om klockan? Vem är det som bestämmer vilken dag det ska verkställas? Det är märkligt det där. Vi bara rättar oss: "jaha, då var det dags att ställa om klockan igen då", tänker vi. Och lyder.

Det där gjorde du inte bra Anna

Stackars, stackars Anna Book. Hennes framträdande i "Grillad" var det mest pinsamma jag varit med om. Jag saknar ord. Och mina icke- existerande ord saknar uppriktigt sagt all form av sarkasm och ironi. Satt i soffan och skrek sluta. Vände bort blicken om önskade att någon skulle stoppa henne. För hennes egen skull. Jag är inte, och har aldrig varit, ett fan. Men just där, framför teven när hon stod och gjorde bort sig, önskade jag henne allt gott. Eller i alla fall ett slut. Som slutscenen i "Bravehart", när Mel Gibson blir torterad inför engelsmännen som är hans bittra fiender. Till slut ställer de sig på hans sida. Skriker att han ska be om nåd för att få slut på pinan.


Det skulle vara så förutsägbart av mig att sitta här och vara elak mot henne. Än mer elakt är det att låta henne skriva ett manus i ett humorprogram och låta henne framföra det själv. Därför är jag storsint. Jag tyckte ärligt talat synd om Anna Book idag. Stod på hennes sida och hoppades, hoppades att hon skulle lyckas med ett enda litet skämt. Det gjorde hon inte. Hennes framträdande var så långt ifrån bra som det kan bli.

Hjärter dam - del 3

Du reser dig upp från sängen. Långsamt och målmedvetet, du tror att jag sover. Men jag sover räv. Låtsas sover för att slippa tala med dig, slippa höra ditt gnäll. En kort sekund ser jag konturerna av din rumpa. Den som gjorde mig så upphetsad förr. Nu gör den mig lika upphetsad som en tvättsvamp. Den är gropig och hängig. Ful och förbrukad.

Du smyger försiktigt ut i vardagsrummet och jag hör hur du med en långdragen suck lägger dig på soffan. "Störde jag dig din feta kossa?" tänker jag. Jag köpte ju den här enorma jävla vattensängen du ville ha. Den är stor nog åt oss båda. Och nu ligger du dig hellre på soffjäveln. Ilskan mal i mig där jag ligger. Äter upp mig. Svider i mig. Som ett skavsår på levern. Jag halvskriker:

- Störde jag dig eller? Förlåt att jag finns.
- Håll bara käften.
- Jag stog ändå inte ut med ditt småfisande.
- Vad sa du?
- Att dina fisar luktar död grävling. Ruttet as.
- Jaha... Vad bra då, då slipper du dem.
- Och inte fan vill jag ligga med dig heller.
- Då är vi två! Jävla pyttekuk.
- Vad fan menar du!?
- Jag sa att din kuk är liten. Att den inte känns. Den tillfredställer mig inte din jävla sopa.
- Håll käften!
- Okej...

Jag ligger och stirrar upp i taket. Ser det inte, men jag vet att det finns där. Du fick sista ordet, tänker jag. Gick på min manlighet och krossade mig. Nu ligger du där inne och är nöjd. Småfiser dina sötsliskiga, vidriga små fisar. Då hör jag hur du slår på teven. Hög volym. Du vet att jag hatar ljud när jag ska sova. Du småskrattar åt någon lustighet i en amerikansk talkshow. Du tycker inte ens om skiten. Ditt hat mot Jay Leno är större än ditt hat mot mig. Det är ju jag som gillar Jay Leno. Du tittar bara för att jävlas med mig. Testa mig. Håna mig. Förnedra mig. För att kunna be mig dra åt helvete när jag ber dig sänka ljudet.

Jag ser mig om i rummet. Sätter mig upp och hasar mig över till din sida av sängen. Drar mitt anus fram och tillbaka över lakanet som du ska ligga på imorgon. Tar fram mobilkameran och lyser. Ser det ljusbruna strecket som nu pryder lakanet ungefär i höjd med dina skulderblad om jag kalkylerat rätt. Det har jag förmodligen. Lägger ifrån mig mobilen och lägger händerna under huvudet och fortsätter att betrakta taket. Känner mig tillfredställd. Nöjd med mitt verk. Ser fram mot nästa natt.
- God natt älskling, ropar jag.

Humlan

Sitter på Anglais och skriver. Packar snart ihop mina attiraljer och promenerar hem genom Humlegården. Den enda platsen i vår stad där jag får lite storstadskänsla. Föreställer mig alltid att jag går genom Central Park. Så måste det kännas tänker jag. Känner mig världsvan och viktig.

Fest

I går var grabbarna samlade för att göra det vi förr gjorde bäst. Gå på fest på Lidingö. Vi har ofta sentimentalt samtalat om vår forna storhetstid. Då ingen villa på Lidingö gick säker. Tiden då vår närvaro var skillnaden mellan succé och fiasko. I går var vi där igen. Uppspelta och sugna. Tror ändå inte det blev riktigt som vi tänkt oss, för någon av oss. Vi var Henrik Larsson. Spelade enkelt och på rutin. Inte dåliga men inte briljanta, som för några år sedan. Det var trevligt men inte som förr. Och det kanske är tur det.

Angående Sverige - Portugal

" Att se Sverige försöka anfalla utan Zlatan, är lika spännande som om vi skulle gå in och kolla resultatet på Unibet och klicka på uppdatera. "

Väntar

Sitter och smäller i mig en Billys till frukost. Eller egentligen är det väl min lunch. Har redan druckit kaffe och tagit dagens första prilla. Väntar på Nikos. Tillsammans ska vi ner och göra stan. Eller, "härja", som vi kallade det förr i tiden.

Gammal

Det är fullt ös på Stureplan. Själv ligger jag hemma i sängen och dricker ett glas juice. Jag tror det kallas att åldras med värdighet.

Diskriminerad

Sen när fick samerna förtur på bilköp? Kallas inte det här etninsk diskriminering?

Krig!!!

Nu kommer ni kanske tycka att jag är långsökt. Men då vill jag att ni betänker följande: under de senaste veckorna har mycket märkliga händelser inträffat. I Australien drar sig hajarna närmre stränderna, kycklingarna käkar glas i en sista desperat aktion för att döda människor, och inne på Coop går ett rådjur bärsärk och stångar folk. Ser ni inte sambandet?

Djuren vill ta tillbaka planeten. Vi måste mobilisera. Strunta i "Earth Hour" vi har viktigare saker att tänka på. Dags för Obama att visa vad han går för. Och viktigast: sluta mjäka med djuren! Kasta ut dem! Varenda vegan, varenda fuskpälsbärare ska jagas och stämplas som förrädare. Vi står inför vår största och viktigaste strid sedan vi konkurrerade ut neandertalarna.

Inte välkommen

Om ni såg ett gäng förbannade journalister utanför DN:s redaktion idag så var det bara jag som gjorde dem upprörda. Jag slår ju som bekant hårt mot auktoriteter och idag var det DNs och Expressens journalister som råkade ut för min revolution i det lilla. Händelsen var dock högst ofrivillig.

Skulle bara hitta en parkering eftersom jag skulle in på DN och göra en intervju. Såg ett stort garage utanför byggnaden där det stod Carpark. Tänkte att "visst fan måste de ha en besöksparkering". Körde in. Såg en enorm koddosa som lyste mig i ansiktet. Den skrek "du måste ha minst stora journalistpriset för att få parkera här". Bakom mig ökade kön av bilar, svetten började rinna. Jag förbannade min egen naivitet. Gick av bilen och bad vänligt den bakomliggande bilen, som tillhörde någon kvinnlig journalist som jag kände igen från Expresen, att flytta sig eftersom jag var tvungen att backa ut. Repade nästan bilen mot en skylt. Folk i bilarna jag backade förbi stirrade på mig som om jag vore en idiot.

Själv satt jag och memorerade ansikten så att jag vet vilka som ska sparkas den dag jag blir högsta höns på Expressen.

Oroande

Jag brukar ofta påtala att jag är ett fysiskt fenomen. Nu börjar jag bli lite orolig. Har något som påminner om växtvärk i mitt högra knä. Ska man inte ha slutat växa vid tjugotvå? Inte för att jag skulle ha något emot att lämna mina 179 centimeter och nå upp till 180, men ändå. Det känns fel.

God natt

Skrev just ett värdelöst inlägg. Raderade det och kände att ni är värda bättre. Att ni ska besparas och skyddas mot smörja. Nu skiter jag i det här och går och lägger mig.

Klappjakt på fint folk

Den kollektiva förvåningen över att direktörer tjänar ohyggligt mycket pengar i förhållande till vanliga knegare vet inga gränser. Häpnaden är total. Alla är förbannade och svär över orättvisorna. Media har satt igång en sällan skådad klappjakt på rika äldre män. Kan se framför mig hur varenda journalist i det här landet plöjer igenom styrelsebeslut på styrelsebeslut i jakt på nästa syndabock.

Jag häpnas mest över att alla är så häpna om jag ska vara uppriktig.

För sent

Fan i helvete. Jag förbannar min egen passivitet. Ni vet Kronfågelskandalen? Nu är det så att jag fick en glasbit i min kyckling från Kronfågel redan för två månader sedan. Satt och tuggade och där låg den, lika stor som nagel. Jag skulle ringt Aftonbladet direkt. Kunde ju till och med tagit bilden och skrivit artikeln själv. Nästa gång jag hittar något liknande i min kost kommer jag dra igång ett sjuhelvetes drev mot de ansvarslösa asen.

Hjärter dam - del 2

Jag ställer ner resväskorna i hallen. Tar ljudlöst av mig skorna. Ser de fem, sex plankor i vårt trägolv som knarrar när man kliver på dem. Tar ett djupt andetag och börjar trippa. Undviker dem så som Indiana Jones undviker de bokstavsprydda stenarna i tredje filmen. Tre år med dig har lärt mig att du hatar när det knarrar i plankorna. Och jag har lärt mig, kuvat mig, anpassat mig.

I handen har jag en bukett röda rosor. Från vardagsrummet hör jag hur du snarkar. Innan jag kommer in i rummet vet jag redan exakt hur du ser ut. Hur din slappa kropp breder ut sig över soffan. Bredvid dig ligger liket av en chipspåse. Länsad på sitt innehåll till sista potatisfragment. Från din mungipa hänger en sträng saliv och rör sig rytmiskt med dina snarkningar. Jag böjer mig ner över dig.
- Älskling, jag är hemma, viskar jag ömt och smeker dig över håret.

Du rycker till. Sätter dig upp. Ser dig yrvaket om. Dina ögon blixtrar till. Instinktivt som en ett rovdjur. Jag ångrar redan att jag är hemma. Din sura andedräkt slår emot mig som en örfil när du öppnar munnen.
- Vad fan gör du hemma?

Jag ångrar redan att jag inte kvävt dig med kudden. Avslutat vårt helvete. Förbannar min naivitet. I några sekunder hoppas jag att blommorna ska blidka dig. Få dig att gräva ner stridsyxan. Du ser på dem med en föraktfull min. Öppnar munnen, men stänger den igen. Väntar ut mig.
- Jag saknade dig. Tog med mig blommor, säger jag och ser underdånigt på dig. Röda rosor är ju dina favoriter, tillägger jag.

Du reser dig mödosamt ur soffan. Jag blir glad. Tror att du ska hämta en vas att ställa blommorna i. Så att de överlever den torra kylan i vårt hem. Du pular ett tag i köket. Sen blir det tyst. Jag går ut till köket. I handen har du en cigarett, ingen vas.
- Älskling vi bestämde väl att du inte skulle röka under fläkten?
Du ger mig en hatfylld blick. I dina ögon måste jag se ut som en idiot där jag står där med buketten i min hand. Rasande går jag fram mot dig, förbi dig, sliter upp skåpsdörren bredvid dig och slänger in blommorna. Trycker ner dem. Dödar dem. Du betraktar mig lugnt. Tycker mig se ett snett leende i ditt ansikte.

Jag vänder på klacken och går ut ur köket. In i badrummet. Tar av mig kläderna och är på väg in i duschen. Ångrar mig, går till handfatet och tar upp din tandborste. Står och håller den framför mig några sekunder, betraktar den. Böjer mig ner och öppnar toalettlocket, doppar den några gånger och ställer sedan tillbaka tandborsten.

Ser ditt ansikte framför mig. Tar upp tandborsten igen och skrubbar toalettens insida med den. Frenetiskt borstar jag insidan av porslinet. Ställer tillbaka tandborsten. Ser mig själv i spegeln. Där fick du jävla satkärring, tänker jag. Sen onanerar jag i duschen och tänker på din syster.

Ett litet handikapp

Jag är utan tvekan Sveriges sämsta simmare. Vatten är det element jag sämst behärskar så att säga. En lemlös reumatiker skulle simma snabbare än jag. Min crawl- teknik är så förfärlig att skadeskjuten elefant på is skulle vara graciösare att skåda. På Kuba till exempel, höll jag mig i vattenbrynet. Dels skrämde hajarna mig något fruktansvärt. Och man ger sig inte ut i världens hajrikaste vatten om man inte kan simma. Men framförallt ville jag inte göra bort mig inför de vackra kvinnorna. Därför höll jag mig med de nakna småbarnen och byggde sandslott och visade brudarna vilken sjuhelvetes fin far jag skulle bli åt våra framtida och eventuella barn. En man måste känna sina begränsningar.

Manligt?

Jag är ju inte mycket till karl. Hammare och spik hanterar jag lika bra som en fingerlös människa. Att hänga upp en tavla är ett mindre projekt och be mig aldrig sätta ihop en IKEA- möbel. En sak tycker jag om: att plocka in nya varor i kylen. Då sorterar jag och har mig. Hummar för mig själv och byter plats. Är det manligt?

Reklam

Vet inte om ni läser reklamen här på bloggen, men det borde ni göra. Främst för att jag får pengar varje gång ni klickar på den. Dels borde ni det om ni är singlar, Google erbjuder thailändska kvinnor till alla ensamma män därute. De har säkert kollat var ni brukar surfa innan ni besöker min blogg. Era dumma jävlar, sluta sätt dit er själva.

Nu är det över

När man, de senaste tre veckorna, ägnat 2 dagar 13 timmar och 28 minuter åt "Football Manager" är det dags att fundera över sina prioriteringar här i livet. Nu är det avinstallerat. Vad fan ska jag ta mig till nu?

Väl spenderad tid, varenda sekund.

Ännu fler kändisar

Bredvid mig bor en person som heter Forsberg i efternamn. Har ett tag lekt med tanken att kasta ner en t- shirt med bifogad lapp i brevlådan med texten: "Var vänlig signera och kasta in i brevlådan bredvid". Fattar ni vilken grej! Magdalena Forsberg kanske är min granne!

Vuxna män på stan

Nikos är väldigt nöjd med sin iPhone jag köpt åt honom. Han laddar ner livsnödvändiga applikationer. Bland annat en pruttmaskin, ett "hagelgevär" som man kan ladda och "skjuta" med genom en handrörelse, och en lättklädd tjej som dansar. Favoriten är "ljussabeln": när man rör mobilen fram och tillbaka låter den som en ljussabel från Starwars. Väldigt kul. Här utmanar han Filip på en match.

Det är så vi jobbar

Det blev ingen 3D- bio igår. Vi inledde dagen med att stå utanför Sturehof och hänga i väntan på frukost. Den bestod av varsin toast skagen och en flaska Riesling, som kyparen rekommenderade. Vi nickade bara och såg viktiga ut. Fyllan var ett faktum. Och blir man full på söndag förmiddag, så ska man bli det bland grevar och baroner på Sturehof. Det håller jag stenhårt på. Efter vår starka och näringsrika frukost gick vi ett varv på stan. Blev sugna på varsin stor och stark och satte oss på Sturehof igen. Film- Filip kom förbi och vi satt och drack öl, snackade och läste tidningar tills jag och Nikos blev bakfulla och gick hem till mig.

Söndag

Ligger och hör hur Nikos skriker ute i vardagsrummet. Han tog över soffan i natt. Ropar om att han vill ha frukost och liknande. Har förklarat att han får äta den på stan. Innan vi går på 3D- bio! Ja, ni läste rätt. Vi ska på 3D- bio, det är inga som helst konstigheter. Att två grabbar vill gå ut och ha lite kul.

Stort, riktigt stort

Det säger något om en persons storhet när den här bilden kommer upp på femte sidan när man skriver "stekare" på google. Eller?


Enligt googles ranking är jag alltså världens 86:e stekigaste person.